Manne Fagerlind: Mina drömmars land

Kultur och Nöje2014-01-18 07:57

BOK

Manne Fagerlind

Mina drömmars land

Damm förlag

I Sverige idag lever tiotusentals illegala invandrare eller "papperslösa". Det är människor som riskerat allt, ofta även livet, för en trygg tillvaro men som nekats uppehållstillstånd eller ens asylprövning här. Om en av dem, Joseph, handlar Manne Fagerlinds nya roman.

Joseph har flytt från Uganda och hamnar i Sverige där han först utnyttjas som svartjobbare på ett bygge, innan han avskedas och tvingas börja tigga för att överleva. Hemlös och på flykt undan polisen kommer han så småningom via en hjälporganisation till kläddesignern Lotta på Lidingö. Hon har just upplevt ett personligt trauma och vill söka ny mening med livet genom att hjälpa en flykting. Dessvärre är Lottas man Henrik, ett datasnille som gjort sig en förmögenhet inom IT, inte lika trakterad av att ha en främmande ung man gömd nere i lyxvillans källare.

"Mina drömmars land" innehåller stoff nog för att kunna bli en riktigt bra roman om ett Sverige som alltmera faller isär i de som har, och de som inte har. Men mitt intryck blir att berättelsen inte riktigt förmår leva upp till sina egna ambitioner. Det glimtar till ibland; här finns en del bra och berörande skildringar av Josephs hårda liv som hemlös mitt i den svenska vintern, likaså är Lottas personliga sorg lätt att känna igen sig i. Boken är också mycket angelägen med sitt belysande av papperslösa flyktingars extrema utsatthet.

Problemet är att efter 365 lästa boksidor så finns dess huvudgestalter – Joseph, Lotta, Henrik och Henriks bror Mikael – fortfarande inte inom mig. De förblir namn knutna till vissa egenskaper på papper, de får inte liv. Det som skulle ge dem liv och djup är förstås språket. Och visst är Manne Fagerlinds språk korrekt och effektivt... men tyvärr ganska platt. Här finns mer att jobba med.

Frågan är också om det var helt lyckat att välja det ganska svåra greppet med fyra olika huvudgestalter och fyra perspektiv som korsar varandra i snabb takt. För mig hade ett upplägg med två huvudkaraktärer – Joseph och Lotta – känts mindre splittrat.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!