Maria Pohl
Akvareller
Krogen Amerika, Linköping
Visas till 30 oktober
Blottad strupe - brukar ju innebära underkastelse, eller rent av total uppgivenhet. Här kan man se en blottad nacke, maximalt blottad. Verket heter "Som en rysning". Möjligen hade det varit intressantare med en titel som i något mindre grad pekar ut en viss riktning. Den här bilden kan nämligen leda tankegångarna åt olika håll. Den mäktiga rovfågel, som i vilket ögonblick som helst kan sätta klorna i nacken, har potential att symbolisera en mängd olika föreställningar, allt efter utställningsbesökarnas personliga upplevelsebank.
Maria Pohl, som befinner sig i början av sin konstnärsbana, trevar och söker i några verk, medan hon i andra är mer resolut. Under alla förhållanden återstår en del att putsa på, rent tekniskt såväl som angående bilduppbyggnad. Så måste det vara när man inte är mer än 23 år. De akvareller som är mest genomarbetade, är också de bästa. Än så länge har hon lite svårt att hantera "tomma" ytor, kan inte riktigt få dem att framstå som annat än just tomma.
Det finns dock en rad positiva omständigheter med hennes akvarellmåleri. En av dessa är omsorgen om människorna i kompositionerna. Tunna tuschkonturer bidrar till att lyfta fram dem, ökar deras "specifika vikt". De poser de arrangerats i, indikerar en form av kreativ eftertänksamhet. Individerna står på tröskeln till någonting. Utställningen är lovande och jag hoppas att Maria Pohl blir den krävande akvarelltekniken trogen.