Under sin grand tour, sin studieresa på kontinenten, träffade den svenske adelsmannen Axel von Fersen (1755-1810) en kvinna på en operabal i Paris som han blev fascinerad av. Hon var jämngammal med honom och det visade sig snart att hon var gift med Frankrikes kronprins. Två år senare blev hon drottning när hennes make steg upp på tronen och blev Ludvig XVI. Hennes namn var Marie-Antoinette.
Redan i samtiden kom rykten i svang om att Axel von Fersen var Marie-Antoinettes älskare. Margareta Beckmans nya bok har deras romans som utgångspunkt. Historien är känd, men både detaljerna och äktheten i dem har diskuterats av historiker ända sedan den ägde rum. Beckman utgår från de kända yttre dragen i deras liv och pusslar ihop dem till en slags gemensam livshistoria. Men trots att hon har haft tillgång till deras korrespondens finns få konkreta spår av deras påstådda kärlekshistoria. Andra, möjligen mer komprometterande handlingar, har noga bränts - Axel von Fersen beordrade vid ett tillfälle sin betjänt att bränna upp flera års dagboksanteckningar. Därför har Beckman, liksom andra forskare, tvingats göra egna tolkningar av materialet och hon lämnar på ett föredömligt vis öppet för läsaren att själv avgöra hur långt tolkningarna bär.
Beckman kan trots det delvis magra källmaterialet berätta en fascinerande historia om två individer vars liv kom att styras helt av yttre förhållanden. Men också om hur livet fungerade vid det regelstyrda hovet i Frankrike och inte minst hur revolutionen för alltid separerade Marie-Antoinette och Axel von Fersen.