Hösten 1997 pågick debatten om tvångssteriliseringarna i det tidiga svenska folkhemmet för fullt. Debatten skulle chocka hela världen eftersom det blev uppenbart att inte enbart nazityskland försökte förbättra människosläktet på biologisk väg. Temaforskaren Maria Björkman som nyligen disputerade vid Linköpings universitet visar hur den svenska zoologen Nils von Hoffsten blev den främsta förespråkaren av tvångssteriliseringar i folkhemmet. von Hoffsten menade att den andel av befolkningen som var sinnesslö kunde minskas från en procent till hälften på fem generationer.
Men varför förespråkade von Hoffsten och andra i hans rasbiologiska nätverk tvångssteriliseringar? Björkmans intressanta tes är att det var genusordningen som styrde. von Hoffstens nätverk tänkte sig ett samhälle med tilldelade roller utifrån föreställningar om biologi och moderskap samt maskulinitet. Mannen stod för andlighet med uppgiften att delta i det offentliga livet medan kvinnan stod för passivitet och hade som främsta uppgift reproduktionen. von Hofsten menande att "etiskt lågtstående" kvinnor inte ens önskade sätta barn till världen. Undermåliga män led dessutom brist på kontroll, behärskning och moral. De sinnesslöa och andra undermåliga kvinnornas fruktsamhet blev därför något som skulle elimineras. Den biologiskt högvärdiga kvinnan skulle däremot rädda rasen.
Björkmans avhandling visar övertygande hur man försökta bygga bort sociala problem med hjälp av vetenskapen när man utformade det svenska folkhemmet. Den nya ärftlighetsläran utgjorde rasbiologins vetenskapliga kärna. Även idag förekommer dock diskussioner om steriliseringar av vissa förståndshandikappade. Och även om få idag talar i rasbiologiska termer finns det många som menar att vi bör förbättra människan med gentekniken. Platons dröm om att välja de bästa individerna för fortplantning lever vidare. Redan nu väljer vi bort sjuka foster med fosterdiagnostik. Det är dock Björkmans förtjänst att varna för vetenskaplig och statlig styrning av individers egna val.