Maria Küchen:
De heliga
Albert Bonniers förlag
Anteckningar efter en frontalkrock med Gud
Cordia
Maria Küchen är dubbelt aktuell. Dels med en roman, "De heliga", dels med en tankebok, "Anteckningar efter en frontalkrock med Gud".
Den senare vittnar om att Gud "kan drabba den som inte bett om det och inte vill". Mitt i livet och solar plexus. Någon frälsningslära serveras dock inte, snarare en gradvis "insikt om att Gud finns" i ett sammanhang som även inbegriper sådant som naturvetenskap och sexualitet.
Küchen värjer sig mot "kristallhokuspokus" och andra new age-fenomen, samtidigt som hon bejakar trons världslighet och världens materielitet. Också efter frontalkrocken, om aldrig så omvälvande, bevarar hon övertygelsen om betydelsen av såväl förnuftet som kroppen.
Det är knappast en bok vare sig för högreligiösa eller benhårt ateistiska intellektuella, däremot kanske för läsare som inte fantiserar om hinsidan fast heller inte finner sig tillfreds i det utbredda konsumtionssamhälle där allt har ett pris, men inget något bestående värde. Gud är, som Küchen påpekar, gratis.
Romaner är det, utom på biblioteken, däremot inte. Därför måste jag krasst ekonomiskt föreslå den presumtive läsaren lån framför köp. "De heliga" är nämligen ett misslyckande, låt vara grandiost.
Här är de involverade, inklusive Petrus, berättaren, ett slags korsningar mellan gestalter och symboler eller, mera korrekt, schackpjäser med bibliskt bärande namn och betydelser. Helt i händerna på författaren, oförmögna att agera eller reagera utanför manualen, spelplanen.
Trots det utflippade stoffet - här finns inte minst en mediebelyst rockstjärna i färd med att bilda en sorts sekt - är romanen i dubbel mening alltför schematisk. Fylld av fatala luckor och, parallellt, en iver att lägga till rätta. Innan frågorna ställts och fördjupats har de liksom besvarats.
Küchen kan bättre, men må förlåtas med hänvisning till frontalkrocken. Och det skulle inte förvåna mig om en dataspelskonstruktör, eller filmregissör, tog romanen som utgångspunkt för en skapelse kring den tunna hinnan mellan gott och ont, rätt och fel, svart och vitt, frälsning och förgörelse. Materialet har potential, utanför romanformen.
JAN KARLSSON