Maria Sveland: Att springa

Maria Sveland: Att springa

Norstedts

Omslagsfotot har krackelerat, knölats ihop, ratats. Två flickor fångade i en ömsint gest. En bra bild.

När man väl ser den. Förlagets presentation av Maria Svelands roman "Att springa" är knappast diskret - var det verkligen så bitterfittigt nödvändigt att kladda i neon?! Förmodligen.

Låt gå för den självlysande övertexten, kanske har den inverterat feministiska huggkroken även ett djupare symbolvärde? Jodå, men reklam förblir reklam. Om än i rosa dosor.

Inte bara omslaget provocerar, alltihop stör mig. Hur kan författaren till läsvärda hybriden "Bitterfittan" och det fina bidraget i "Min mormors historia" ha åstadkommit något så pass mediokert?!

En feelbad-gestaltning med pekoralhaveriet ständigt hängande i hasorna. En maxad eländeshistoria som ger mig akuta skuldkänslor för att dess högljudda önskan att beröra går mig så totalt förbi.

Visst överträffar verkligheten dikten; i det här fallet har inte minst de upprörande händelserna i Bjästa förra året, då nästan ett helt samhälle ställde sig på förövarens sida, gett Sveland sprängstoff.

Men tyvärr, dikten mår heller inte bra av för mycket verklighet, eller för många plattityder.

Året är 1988. Emma och Julia är vänner, står med sina trettonåriga själar och lustfyllda kroppar vända mot framtiden. Emma lever med sin ensamstående mamma i en varm gemenskap. Visserligen röker och dricker modern för mycket, men är en humanistisk stridis vid behov. Inte minst när det gäller Julia, vars liv präglas av föräldrarnas stendöda äktenskap - och av en förgripande far.

Det sociala arvet är ett påträngande tema, och allt upprepar sig. Antingen är man en bra människa - en god mormor, en förstående läkare - eller en dålig. De vuxna abdikerar, försvinner ut ur historien, och när slutsidorna närmar sig och romanen äntligen blir en Roman värd namnet, då är det för sent. För både Julia och Maria Sveland.

Riktigt bra, komplext drabbande skildringar inom genren hittar man snarare bland (de mindre viktiga?) ungdomsromanerna. Läs dem istället.