Marie Hermanson: Himmelsdalen

Fyra år efter Marie Hermansons senaste bok "Svampkungens son" (2007) är hon nu tillbaka med en ny roman.

Och vilken roman! Det är bara att erkänna att jag totalt fallit i farstun för "Himmelsdalen"; detta trots det förfärliga, grälla omslag som utgör första intrycket.

Berättelsen utspelar sig i alpmiljö, förförande vacker, med strömmande bäckar, gröna ängar och snötäckta bergstoppar. Hit, till Himmelstal, kommer Daniel Brant för att besöka som tvillingbror Max. Bröderna har på ett olyckligt sätt skiljts åt redan som små och haft lite kontakt. Daniels känslor för sin bror är ytterst blandade. Men när Max nu bjuder honom till sig på den exklusiva klinik där han vårdas för sin manodepressivitet, verkar allt upplagt för ett par dagars god samvaro.

Max har dock ett särskilt syfte med sin inbjudan. Han vill att Daniel tar hans plats som patient, bara en kort tid, medan han själv ger sig av från dalen för att ordna upp affärer med maffian.

Daniel tvekar. Men en morgon är Max borta, och Daniel är kvar. Sakta inser han att han är fånge i idyllen, fånge i sin brors liv och i hans förflutna. Och dalen, sagovärlden som först verkat vara en förstklassig- semesteranläggning, blir allt mera klaustrofobisk. Inget är vad det synes vara.

Så mycket mer ska inte avslöjas om bokens handling här, det vore att förstöra spänningen för kommande läsare.

Och det här är verkligen en spännande bok.

Den öppnar sig i lager på lager, som en kinesisk ask, full av överraskningar och tvära kast.

Dess idégrund är tvillingforskningen, den som sysselsatt ivriga forskare i så många år; fascinationen inför hur och varför enäggstvillingar med exakt samma arvsanlag kan utveckla olika personligheter. Men Marie Hermansson ställer också andra, filosofisk-moraliska frågor.

Hur väl känner man sin nästa? Vad - och vem - är friskt och vad är sjukt?

Ska man alltid fortsätta hoppas?

Och, framför allt, vad kan samhället tillåta sig gentemot enskilda individer i syfte att skydda sig självt och medborgarna i gemen?

"Himmelsdalen" är en rakt igenom fängslande, välskriven, genomtänkt och intelligent berättelse, en förvrängd men ändå så igenkännlig bild av vårt eget samhälle.

En läsupplevelse.