Minns ni Roger Casement? Det borde vi göra, menar Mario Vargas Llosa som hyllar denne en av 1900-talets stora hjältar med den fyrahundrasidiga romanen Keltens dröm, i spanskt original 2010, nu på svenska.
Det är ingen vanlig roman som fjolårets nobelpristagare har skrivit utan snarare ett slags dokumentär biografi. Om Roger Casement, född på Irland 1864 i det brittiska imperium där solen aldrig gick ned, avrättad 1916 i London som förrädare i ett brittiskt imperium vars sol börjat slockna.
Så varför hjälte?
Roger Casement var den kanske enskilt viktigaste personen bakom att belgiske kung Leopolds terrorvälde i fristaten Kongo upphörde. Först 1908 kunde Kung Leopolds slakthus stängas. Någonstans runt tio miljoner (!) människor hade dött och dödats.
Som brittisk diplomat i Kongo runt sekelskiftet 1900 författade Casement de sakligt korrekta rapporter som radade upp kolonialisternas fruktansvärda brott mot landets invånare. De bevisen blev avgörande.
Casements var en människorättsaktivist långt innan begreppet var uppfunnet (Casement skildras också i Adam Hochschilds lysande bok om Kongofristaten, Kung Leopolds vålnad).
Mindre känt är att Casement gjorde liknande insatser i peruanska Amazonas där det, om möjligt, begicks ännu mer fasansfulla brott mot indianer i jakten på rågummi.
Det råder ingen direkt brist på dramatik i Vargas Llosas okonstlat berättade roman - från vaggan till hängningen - som faktiskt mest liknar en Casemensk självbiografi, låt vara skriven i tredje person. Det dröjer dock innan hans stora hemlighet avslöjas: Casement var homosexuell.
Keltens dröm är en storartad roman om det slags människor som sällan blir konstnärligt lyckad litteratur: goda människor, hjältar.
Skurkar är ju det mest tacksamma, ständigt mest populära författarmaterialet. Gudarna ska veta att Vargas Llosa skrivit ihop sin beskärda del av den onda kakan.
Låt vara att han gjort tidigare hjälteförsök, delvis i romanen Paradiset om hörnet. Men i Keltens dröm tar Vargas Llosa det svåra, utmanande goda steget fullt ut. Och lyckas - nästan.
I två tredjedelar är Keltens dröm verkligen medryckande. Men efter äventyren i Amazonas känns boken alltmer pliktskyldigt redovisande inför det allt mer uttjatade, låt vara tragiskt grandiosa slutet.
Likväl, tveklöst, en imponerande hjälteroman. Om en genuin hjälte. Minns Roger Casement.