Tittaren kan något påminna om den närbesläktade romanen "Parasiten" som kom ut för några år sedan, om en börsmäklares gradvisa förfall in i missbruk och självförakt.
Mattias Ronge har dock en betydligt bättre ton i sin fallstudie. Inte så destruktivt illvillig utan mer öppet ärlig. Pr-konsulten är vår tids frälsare inklämd mellan media och det schackrande företaget i behov av snabb hjälp och med stora konton.
Krisande män med toppositioner som de får ses falla ifrån är vår tids antikrist.
Att de fallande männen skriver romaner om detta, likt en nedstörtad ängel, är ju en konsekvens av att verka i en större samhällsberättelse kring makt, ekonomi och moderna familjestrukturer.
Fallstudier är dessutom tacksamt litterärt för den som kan hantera det. Ronge svajar en del, men fångar upp sig själv då och då i någon riktigt akut kriskänsla vilket höjer läsningen.
Tråden kring en person, pr-konsulten Marcus Tirén, hade gärna kunnat hållas lite striktare. Inte bara denna person A återges, utan också person B (polsk man) och C (kompiskollega) vilket blir en onödig eftergift till bred roman med många anslag. De sista femtio sidorna desarmeras något av att Ronge på handlingsnivå försöker få till ett filmslut istället för på gestaltad nivå en stämning.
Tittaren är skönlitteratur lika prosaiskt framställd som den pitch pr-konsulten lämnar in till kunden för nästa stora uppdrag fast i inverterad form. Framgång blir förfall, verbal skicklighet sluddrande alkoholism och Östermalmsvåningens fina fasad krackelerad kärnfamilj.