Katarina Mazetti är en vass, rapp och rolig författare som i flera böcker skildrat nutidsmänniskan och hennes vedermödor, gärna i skärningspunkten mellan komik och tragik.
I den nyutkomna "Mitt himmelska kramdjur" är det nyandligheten som hamnar i fokus - det fenomen som numera får folk att flockas runt guruer och heliga stenar medan de tratiotionella kyrkorna gapar allt tommare.
Scenen är kursgården Saligheten långt ute på landet. Här intar aktörerna en efter en sina platser: den karismatiske väckelsepredikanten, den förtroendeingivande läkartypen, feministen som viftar med blodiga dambindor framför skräckslagna åskådare. Inalles sju personer, samtliga ganska skruvade, har samlats där för att "skapa sin egen gud". En del är mera trovärdiga, andra mindre. De bär alla på en hemlighet. Och en av sökarna är verkligen en ulv i fårakläder; den wallraffande frilansjournalisten Wera, som bara är ute efter material till en glassig artikelserie.
Den cyniska och kaxiga Wera är den som för ordet, växelvis med Madeleine, en kvinna som - ytterst symboliskt - ständigt bär på en tung ryggsäck.
Med sin historia sätter Mazette i satirens form ljuset på den andliga vilsenhet som infunnit sig sedan välfärdssamhället i vår tid gett det lekamliga sitt, och hur nära all religiös tro, ny som gammal, faktiskt har till det absurda om man granskar den i sömmarna.
Satirens fara är att bli hånfull mot sårbara människor - Mazette undkommer den, oftast, med äkta humor och, mitt i raljerandet, en hel del mänsklig värme. Berättandet är energiskt och fartfyllt, utropstecknen står bitvis som spön i backen, och mot slutet tar nog Mazetti ut svängarna lite väl mycket. Idén att gestalta det mystiska med en speciell figur, den gåtfulla Grå Damen, är inte heller alldeles lyckad.
Ändå en underhållande roman som kan ge en del att tänka på.
Anna Rudberg-W