Med glad naivitet som värmer hjärtat

År 1927 reste en ung flicka från Motala till Amerika och stannade där i fem år. Det är innehållet i den utställning som nu visas på Motala konsthall. Det är två konstnärer Jenny Beckman, vars mormor den unga flickan var, och Nacho Tatjer, som med illustrationer, text, kulpturer och objekt berättar om en romantisk och ganska vanlig mormors äventyr.

Utställningen har sin utgångspunkt i en bok med handskrivna texter av Jenny Beckman och illustrationer av Nacho Tatjer och med förstorade illustrationer, vars figurer i tredimensionell form uppträder utanför bilderna ut i konsthallen.

Bilderna är uppbyggda av fristående scener, sammanfogade i en dator till ett slags collage och sedan utskrivna.

Det är fragmentariska klipp från händelser i Chicago, flickans förälskelse och hennes liv i Amerika men också med miljöer från det så moderna drömlandet. Till slut beskrivs hennes resa hem, tillsammans med hennes stora kärlek.

Det hela är en bagatell skildrad genom ett myller av bilder, närmast en rad hopplockade minnesbilder från en exotisk storstadsvärld. Det är gjort med en så glad naivitet, att man som betraktare blir varm om hjärtat. Barnteckningar och fantasifull text sammanförda med en rytm och rörelse, som blir både betagande och rörande.

Konstnärerna visar en gränslösa skaparkraft i detta nästan anarkistiska bildkoncept, som gör utställningen egenartad genom sin egendomliga bildkvalitet. Kanske att den snabba rytmen, bildernas mångfald och dess undanglidande karaktär skulle kunna göra sig ännu bättre som en film. Den skulle vara spännande att se.

Flickan från Motala dansar under fem år i Chicago, gladlynt och obekymrad, och återvänder hem med sin nyfunna man och finner ro i det lilla Motala med sina tre barn. Eller som texten lyder: ”De hade tänkt åka tillbaka men livet kom emellan.” Det är en välgjord iscensättning som Jenny Beckman och Nacho Tatjer gjort av den lilla berättelsen.