Sparsmakad men mycket läsvärd. Linköpingsdiktaren Augustin Mannerheim ger nu ut sin sjunde diktsamling. "Regelverkets mästare, och nyansernas" skriver Jan Karlsson.
Ny bok
Augustin Mannerheim: Öppnas om natten
Pequod Press
I den yngre svenska poesin är det diktboken som gäller. Alltså ett verk som utgår från en övergripande idé och struktur och där den enskilda diktens funktion snarare är att vara relationell än självlysande. I enstaka lyckliga fall blir helheten större än summan av delarna.
Trots inramningen, från alfa till omega, är Augustin Mannerheims "Öppnas om natten" däremot en typisk diktsamling, arrangerad enligt en tematisk avdelningsprincip. En rymmer haikudikter, en annan översättningar av två spanskspråkiga poeter. Ett exempel på vad Åsa Beckman från DN-tronen en gång, och inte så lite nedsättande, kallade ditt-och-datt-poesi?
Kan så vara. Men vem bryr sig? Förutom "kamrat käpp" har Mannerheim inget annat än den enskilda diktens inneboende styrka att stötta sig mot. Raffinemanget i denna samling, författarens sjunde sedan debuten 1943 och första sedan 1982, emanerar såväl ur ögonblicket och tidssvindeln som den verstekniska medvetenheten och skickligheten. "Åren går/ men jag behåller envist/ min form", slutar en dikt.
Sedan länge har Mannerheim, och långt utanför Östergötlands gränser, varit en auktoritet inom metriken. Och det teoretiska, ja didaktiska intresset för rytm, strof och versfot omsätts gärna i praktisk handling. Han spelar med händer, fötter och behag på de flesta tangenter. Väl medveten om Mannerheims musikaliska skolning och begåvning -- särskilt gestaltad via orgeln -- kan John Swedenmark i en summarisk om också relativt skarp efterskrift omtala "det taktsäkra örat och den tonrika strupen". Regelverkets mästare, och nyansernas.
Med form avses hos Mannerheim inte en, för evigt given. Han vill testa dem alla, även de till synes fria formerna! I mina ögon och öron framstår han som ett unikum. 90 år gammal prövar han sig, med manualförfattarens och hantverkarens dubblerade kunskap, fortfarande fram. Han är inte färdig, han har ännu inte funnit sitt språk. Och därmed, trots formkänslan, heller inte stelnat. Hans värv och verk är polyfoniskt, i god mening eklektiskt. Till produktionens tidigare höjdpunkter hör experimenten med palindromer.
En gissning är att friheten visavi litteraturens underförstådda krav på renodling och personligt uttryck har tvenne bottnar: dels jägmästaryrket, dels -- och framför allt -- Grensholm och den aristokratiska bakgrunden Augustin Mannerheim har aldrig behövt kräla i stoftet för att få beröm för stoffet. Han föddes de facto in i en klass där sådant som anpassning och stipendier inte precis var av nöden.
Men nu är det även för den oberoende sent på jorden och villkoren annorlunda, för alla lika:
Slå långsamt, puls!
Jag skulle gärna vilja skriva till punkt.
Det har blivit en vacker, varierad och lätt vemodig diktsamling i elegansens och kvickhetens och sorgmodets skepnad. Titeln stammar från en av haikuerna:
Färger blir starka.
Gamla ögonlock tyngs ner,
öppnas om natten.
Augustin Mannerheim