Henning Mankell: Kinesen
Leopard förlag
I en liten by i Hälsingland dödas 19 personer en vinternatt. Av en slump inser Birgitta Roslin, en sjukskriven domare i Helsingborg, att två av mordoffren är hennes mors fosterföräldrar.
Så långt är det både spännande och trovärdigt, om än målat med breda penseldrag. Man får rentav känslan att Mankell med Kinesen kanske - äntligen - har hittat tillbaka till riktigt god thrillerform.
Men Mankell vill så väldigt gärna både berätta om och resonera kring allt från det svenska folkhemmets sönderfall till Mao och Kinas förflutna och Robert Mugabes avtryck i Zimbabwe samtidigt som han försöker han att ro iland och knyta ihop den kriminalintrig han så snyggt iscensatte ute i Hälsingeskogarna. Det blir för mycket och för långt och glider honom nästan ur händerna. Och då är "Kinesen" farligt nära att övergå från roman till politisk pekpinne.
Domaren Birgitta Roslin och boktitelns kines får omväxlande agera motor för att föra intrigen framåt, men ju närmare de två kommer varandra desto märkligare blir handlingen. När Roslin reser till Kina och senare till England skulle det som då sker fungerat utmärkt i en Jason Bourne-roman av Robert Ludlum. Här blir händelserna oerhört malplacerade.
Som alla deckarintresserade vet är Mankell riktigt bra på den vardagliga spänningen och att skapa sugande, knivskarpa scener. Det gör han även i "Kinesen" men allt det hamnar i skymundan, bakom ett väl häftigt viftande med Maos lilla röda.