Lennart Hjulström:
Slanten i vanten - scener från teatern och livet
Leopard förlag
Vinter på 1940-talet. En pojke skickas iväg för att uträtta ett ärende, kanske i mjölkaffären. Slanten han ska betala med stoppar han i vanten. Då och då kramar han den därinne i vantvärmen.
I efterhand blev den där slanten i vanten, det anförtrodda pundet, symbol för ett uppdrag, en kallelse. Och ännu mycket senare titel på en bok.
Pojken/författaren är Lennart Hjulström, skådespelare, regissör, teaterchef (Folkteatern i Göteborg), professor i regi vid Dramatiska institutet och en av dem som en gång ville vara med och förändra världen genom teatern. Nu är han 68 år och har insett att det inte är möjligt. Med åren och erfarenheterna säger han sig ha blivit ambivalent, försiktigare, räddare - inte minst i slutskedet av repetitionsarbetet. Men nog har Lennart Hjulström hört till dem som starkast påverkat både teaterkonsten, skådespelarna och publiken.
Han är framför allt förknippad med de stora förändringarna åren 1964-67 och på 70-talet. Då fick den svenska teaterkartan till innehållet ett helt nytt utseende. Världen trängde på, auktoriteter och konventioner ifrågasattes, 70-talets folkteater gjorde publiktilltal till ett betydelsefullt begrepp.
Lennart Hjulström fanns länge i Göteborg, sen blev det Dramaten, Riksteatern, Stockholms stadsteater.
Hans bok är ett personligt vittnesbörd med ett allmänintresse långt utöver mer teoretiska utläggningar om teater. Dessa "scener från teatern och livet" - väl valda och med känsla för "belysningen" - speglar hans egen kamp mellan förnuft och känsla i privat- och yrkesliv men också och mer generellt, för oss som varit med under de här åren, hur en samhälls- och konstsyn formades.
Skapa tillit genom att våga ljuset (inspirerat av Nelson Mandela), arbeta på att bli trygg i osäkerheten - råd som nog inte bara är tillämpliga i teaterarbete.
I synnerhet som de inryms i en framställning som är så självrannsakande och ödmjukt resonerande som i "Slanten i vanten".
Gun Zanton-Ericsson