Att video regerar på nätet behöver ingen tvivla på längre. Det senaste året har stora delar av mediehusen i Sverige hoppat på tåget och nu produceras mer 30-sekundersjournalistik än någonsin tidigare, med Facebookpubliken som huvudsakligt mål.
Men vad innebär det att titta på en video?
På det sättet Facebook mäter, betyder en titt att någon har låtit videon rulla i minst tre sekunder. För den som jagar mätbara publiksiffror gäller det alltså att försöka få folk att låta videon rulla i fyra sekunder utan att tänka: ”Gud, vad är det här?” eller ”Meh, trååååkigt!” eller ”Skjut mig!” och sedan gå vidare efter halva tiden.
Med tanke på att de flesta videor numera startar automatiskt kan det här verka som en enkel uppgift. Det är det inte.
Sajten Digiday noterade nyligen att kampen om tittarna leder till en extrem likriktning. Har du bara tre sekunder på dig att fånga människors uppmärksamhet, verkar det helt enkelt inte finnas så många olika framgångsrika varianter att välja på.
I stort sett varje journalistisk video du ser inleds därför med en iögonfallande bild eller ett anmärkningsvärt budskap – kabom! – följt av en ganska stor mängd förklarande text som trängs ihop i slutet.
Videoboomen på Facebook har skapat en ny trend. Numera tittar vi nämligen utan att ha ljudet påslaget. Idag scrollar vi snabbt i vår jakt efter uppdateringar som ger oss något. Videor startar automatiskt och de allra flesta av dem möter vi med samma intresse som träd som susar förbi utanför ett tågfönster. Vissa, som lyckas fånga vår uppmärksamhet, dröjer vi kvar vid i några sekunder – men vi slår inte på ljudet.
Det kan ju verka lite lustigt, särskilt i dessa tider där högkvalitativ teknik finns överallt, men stumfilmen har faktiskt gjort comeback. Och den har gjort det med videor fulla av ljud, som vi väljer att inte höra.
Flera stora medieaktörer räknar nu med att upp till 85 procent av all video som de producerar ses utan ljud. Och när det här sker i stor skala – Facebook distribuerar video som leder till flera miljarder tittningar varje dag – har vi plötsligt skapat något som bäst benämns kultur.
Paradoxalt ser det alltså ut som om video-explosionen leder till något relativt oväntat: att texten blir mer behövd än någonsin.