Det är alltid spännande med öppnandet av nya konstgallerier. Jag sökte upp huset i Hejdegården och fann att konstverken exponerades såväl i en stillfull vardagsrumsmiljö, som på källarplanet i anslutning till ateljén.
Lena Detterviks arbetar intuitivt med sina abstrakta kompositioner och låter dem växa fram med olika färglager. Den spontana bearbetningen växer sedan delvis till smått skulpturala former. Målningarna saknar titlar, men jag upplever att de gestaltar spirande frön i ett universum som är fyllt av sprittande liv. Som i de dynamiska målningarna med blå och vita "frökapslar", och än mer förstärkt i hennes reliefer och assemblage.
I andra målningar är det färgklangen som ger till känsloupplevelserna.
Här finns målningen med det intensivt röda väsendet med ögon som värmer mig, och här finns det grön-brun-vita landskapet som tränger fram i den svarta världsrymden. (Här skulle man kunna tänka sig att landskapet är hotat.) En annan röd målning domineras av de återkommande atomerna. Den gula målningen med sökande tentakler, beskriver på något sätt konstnärens eget förhållande till sin yoga och sina meditationer. Den stora brunockra målningen förmedlar samtidigt en känslig skiktning av det komplicerade liv som vi alla är sammansatta av.
Jag upplever i första hans Lena Detterviks måleri som konkret, d v s att färgsubstanserna som materia förmedlar de starkaste upplevelserna. De former som sedan utvecklas befinner sig någonstans i gränstrakten mellan natur och mysterium. I hennes skulpturer blir dock allt mera påtagligt.