Tiden går. Även i den fiktiva animerade världen. Det har gått 15 år sedan den första filmen om leksakerna i "Toy Story". När vi nu får möjlighet att återvända till deras värld för tredje gången så har pojken Andy, ägaren till leksakerna, vuxit upp. Han ska flytta hemifrån och börja på college. Hans leksaker ligger sedan länge oanvända i en låda. Inför flytten hemifrån uppmanas Andy av sin mamma att rensa sitt rum och sortera in sina saker i vad som ska slängas, skänkas bort eller sparas. Av misstag skänks hans nostalgiska barnleksaker till ett dagis.
Till att börja med verkar det som om Andys leksaker har hamnat i himlen. Men dagiset är inte så trevligt som det först verkar och våra kära leksaker måste försöka fly och hitta hem igen. Det blir en hisnande men också skrämmande resa som innehåller flera scener som säkert kan skrämma de allra minsta i salongen. Vi andra bjuds på den charmiga och referensfulla underhållningsgryta som har blivit filmbolaget Pixars signum och som så många har försökt att reprisera.
Självklart bjuder "Toy Story 3" på teknisk perfektion men filmteamet har också lyckats få rätt blandning mellan nytt och gammalt. Utan att vara för lata utnyttjar de styrkan i sina väletablerade karaktärer men glömmer inte bort att ge oss lite nya inslag. De bästa nytillskotten är en klädtokig Ken-docka och en amorös spansktalande version av Buzz Lightyear.
Jag tycker visserligen inte att det var helt rätt beslut att under filmens andra hälft satsa mer på fräcka actionäventyr än charm och skratt men det är ändå tydligt att "Toy Story" är en animerad saga som verkligen håller för tre filmer utan att göra fansen besvikna. Dessutom finns det en god och grön tanke i filmen; att det är bra att låta saker gå i arv.