Kortspelet tjugoett är ett hasardspel där det faktiskt går att slå "banken". Åtminstone i sannolika termer. Det finns system som ökar dina chanser och om du dessutom har hyfsad koll på hur många klädda kort som finns kvar i leken, det vill säga "räknar kort", ökar vinstmöjligheterna avsevärt. Räkna kort är just vad sex smarta MIT-studenter gjorde i Las Vegas i början av 90-talet. På så sätt kunde de mer eller mindre håva in pengar. Filmen "21" är delvis baserad på deras historia.
Huvudfiguren är Ben. En av skolans smartaste elever som lockas med i det hemliga kortspelslaget för att han behöver pengar att finansiera sina fortsatta studier. Han är dessutom hemligt förälskad i en av de korträknande tjejerna. Laget finansieras och coachas av en professor och till att börja med är allt frid och fröjd. Men med framgången kommer också baksidor som svartsjuka, girighet och farlig oförsiktighet. Det är visserligen inte olagligt att räkna kort men inget som gillas av vinstinriktade kasinon.
"21" dras egentligen med en lång rad ganska irriterande problem. Det finns detaljer som inte känns logiska och scener som är väldigt slapphänt berättade. Framför allt är alla sidokaraktärer nästan pinsamt ofullständiga. Mest synd är det om Kate Bosworth som spelar den smarta och snygga Jill. Det är helt omöjligt att få koll på vad hon är för person egentligen. Trots alla svagheter är det väldigt lätt att titta på "21". Det är roligt att se nya stjärnskottet Jim Sturgess i sin första stora huvudroll. Dessutom är smarta människor och Las Vegas alltid fascinerande att se. Men - och nu är väl risken att jag får filmen att framstå som en tråkig mattelektion - det är teorin bakom "21" som gör filmen underhållande på riktigt.