Ibland möter man pluralformen metrar. För en del verkar den helt acceptabel, andra reagerar negativt och menar att det måste heta meter. Att språkkänslan varierar antyder att det är otillräckligt att försöka fastslå rätt eller fel.
Man kan i stället fråga sig varför bruket varierar och om de olika formerna kanske faktiskt uttrycker olika saker.
Vanligtvis har måttord samma form i singular och plural, som procent och mil. Den vanliga pluralformen meter knyter an till det. Å andra sidan finns många ord som bildas i enlighet med formen metrar: åker, åkrar till exempel. Så det finns språklig konsekvens i metrar, även om meter är den vanliga formen och många gånger den enda tänkbara.
Tittar man på hur formerna används är det dock tydligt att metrar fyller en annan funktion än meter. Det kallas ibland för individualiserad plural – ett fint uttryck, tycker jag, som visar på språkets rikedom.
“De sista metrarna i uppförsbacken var kämpiga” säger man och lyfter därmed fram varje enskild meter på ett annat sätt än om man använder det mer abstrakta meter. Talar man om 100 meter frammanas snarare bilden av en sammanhållen sträcka, och inte de enskilda delarna.
Ofta används individualiserad plural så som i exemplet, för att beskriva en särskilt viktig del av en större helhet. Många gånger hör det till just ett idrottsspråk.
Så även om metrar lösryckt ur ett sammanhang verkar tveksamt eller till och med fel finns tillfällen då det ger språket en ytterligare nyans. Och eftersom det inte avviker från ett etablerat böjningsmönster och heller inte är svårbegripligt finns inget skäl att kategoriskt avråda från användningen.