Efter de enorma framgångarna med serien om Harry Bosch har deckarförfattaren Michael Connelly gått allt mer vilse i sitt skrivande under 2000-talet. Boschdeckarna har kryddats med en annan av Connellys hjältar, McCaleb (från Blodspår), men resultatet har blivit ganska tramsigt, omständligt och utvattnat.
Och Connellys försök att skriva andra, fristående thrillers har varit svajigt. Ospännande.
Så med viss skepsis börjar jag läsa "I lagens limo", Connellys senaste försök att skriva en fristående thriller, nu med den småslemmige advokaten Mickey Haller i huvudrollen. Haller är frånskild, har en dotter som han knappt träffar, och är i ständig jakt på lönsamma klienter, bland annat för att bekosta den coola bil som givit boken dess titel, en Lincoln limousine.
En advokatdeckare således. Men - eller snarast och - mycket bra. Connelly visar åter varför han är en av världens mest sålda författare idag. Få deckarförfattare snickrar bättre, mer överraskande och komplicerade intriger. I lagens limo är Connelly återigen i sitt esse.
Själva storyn är inte mycket att orda om. En rikekvinnsson anklagas för mordförsök. Haller får uppdraget, men upptäcker gradvis fler och fler hundar begravna. Vändningarna är många och smarta.
Det är huvudpersonens förvandling från amoralisk advokat till en människa med ett, inte överdrivet gott och därför trovärdigt, samvete, som gör att jag sväljer "I lagens limo" med hull och hår. Connelly tillbaka i gammal storform. Tack.