Michael Kumpfmüller: Livets härlighet

NY ROMAN

Michael Kumpfmüller

Livets härlighet

Övers: Lars W Freij

Norstedts

Kärleken är tålig och mild. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

I en modern roman – lika litet som i verkligheten – finns knappast någon person som lever upp till detta ideal, levererat av Paulus i första Korintierbrevet. Men Dora Diamant gör det, sådan hon skildras i romanen ”Livets härlighet” av tyske Michael Kumpfmüller.

Hon var Franz Kafkas tredje och sista stora kärlek, mer okänd än de båda föregående: Felice Bauer, som han var förlovad med, och Milena Jesenská som han uppehöll en intensiv korrespondens med.

Hon är 25 och han 40 sommaren 1923 när de möts på en badort vid tyska Östersjökusten. Dora arbetar på ett feriehem för östjudiska barn men vill bli skådespelerska. Han – genomgående omnämnd som doktorn (Kafka hade doktorerat i juridik) – är konvalescent och bor tillsammans med sin syster Elli och hennes barn.

Förälskelsen är ömsesidig, och de planerar att återförenas i Berlin, där Dora är bosatt. Även om de till en början bor på olika håll kan de då vara tillsammans hela dagarna. Innan detta kan förverkligas: sex veckor av väntan och längtande brev.

Äntligen i Berlin lever de inne i förälskelsens glaskupa. Där utanför en stad där judehatet sprider sig och där superinflation och livsmedelsbrist leder till allvarliga oroligheter.

Familjerelationer – Franz är ekonomiskt beroende av föräldrarna, Doras östjudiske far är en sträng patriark – och vardagsbekymmer upptar en stor del av deras gemensamma liv. Inte minst ekonomin och letandet efter en gemensam bostad – de hinner flytta tre gånger på denna kort tid – och när Franz blir allt sämre sökandet efter sanatorievård.

Att det är en vacker, alltför kort kärlekshistoria med tragisk utgång vet läsaren från första början. Det vet också Franz, med sin sedan länge vacklande hälsa. Men inte Dora, hon vars kärlek inte söker sitt.

”Om man kan dö av lycka, då kommer det säkert att hända mig, och kan man förbli vid liv tack vare lycka, då kommer jag att förbli vid liv.” Så formulerar han sitt enda hopp.

Lyckan består också i att han för första gången kan skriva med en kvinna i sin närhet. Han har visserligen kunnat attrahera kvinnor men stött bort dem ”genom att inge dem ängslan för hans ängslan”. Alltid rädd att bli hindrad i sitt skrivande.

Anteckningsböcker och brev från Kafka beslagtogs av Gestapo 1933 hos Dora. Det kanske viktigaste källmaterialet har alltså gått förlorat. Det innebär en mängd fallgropar som Kumpfmüller undgår genom varsamhet och sin klara, osentimentala stil.

”Livets härlighet” är en glädjefylld och vemodig roman. Om man inte är fast i mytens ångestfyllda bild av Kafka förmår Kumpfmüller dock inte överraska. Men han låter Dora Diamant framträda som den sensibla och modiga, stolta och tappra unga kvinna hon sannolikt var.