I "The Last song" ska Disneys musik och tv-stjärna Miley "Hannah Montana" Cyrus göra sig redo för nästa steg i sin karriär. Nu är hon "bara" Miley och inte Hannah. Jag är inte Mileys största fan och ingår inte i hennes primära målgrupp, men lite bättre debut än "The Last song" hade jag nog hoppats på. För någonstans gillar jag Miley. Hon har något som får mig att tro att det döljer sig något äkta bakom den kommersialiserade ytan. Det enda problemet är att hon måste hamna i en situation där någon både har makten och förmågan att locka fram det där "något". "The Last Song" är alldeles för tillrättalagt efter Mileys karriärbehov för att lyckas.
Filmen bygger på en bok av den sentimentala kärleksspecialisten Nicholas Sparks som i "The Last song" också gör sin debut som manusförfattare. Flera av hans böcker har blivit film tidigare och två av dem har, åtminstone i USA, varit stora gråtfavoriter hos unga tjejer. De filmerna, "Dagboken" och "A walk to remember", bygger på en ärlig sentimental känsla och bjuder på härligt renande gråtattacker. I "The Last song" är önskan att manipulera allt för tydlig och jag tycker att det märks att såväl den debuterande regissören som manusförfattare och stjärnan står på nya och egna ben.