Modernismen i Östergötland

Modernismen i Östergötland

Meddelanden från Östergötlands länsmuseum

För att fira 70-årsjubileet för Länsmuseets vackra byggnad i Linköping har museet gett ut en bok om modernismen, sådan den avspeglar sig i östgötsk byggnadskonst. Det är en utmärkt idé.

Om Bo Sundberg, som nu skrivit två av kapitlen, fått skriva hela boken och dessutom haft en bildredaktör som velat anstränga sig för att bildsätta det han berättar om, hade detta kunnat bli en lysande bok.

Tyvärr är det inte så boken är upplagd. Och bildmaterialet är häpnadsväckande likgiltigt. Modernismen utmärks av att byggnadernas yttre form väsentligen är en konsekvens av deras inre. Detta innebar på många sätt en revolution. Men i denna bok finns inte en enda riktig interiörbild och inga ritningar som kan visa hur arkitekterna tänkt sig husen.

Ett annat utmärkande drag för modernismen har varit arbetet med en sammanhängande stadsplan för att skapa samband mellan husen, ett fungerande centrum och trafiklösningar, som ska minimera risker och buller. Men det finns inte en enda stadsplan eller annan karta i boken. I stället finns en massa intetsägande flygbilder, som inte ger lekmannen ett dugg.

En annan brist i boken är att några av modernismens största byggprojekt, storsjukhusen i Norrköping och Linköping, över huvud taget inte finns omnämnda.

Bo Sundberg känner personligen varje vrå av Östergötlands stadsmiljöer. Han har under 50 år varit iblandad i fler av byggnadsprojekten än som är begripligt att han hunnit med.

Han har stått för en ovanlig linje bland modernismens arkitekter i sin ständiga omsorg om att nya byggnader ska passa in i en existerande miljö. I artiklar i bl a Östgöta Correspondenten har han framfört en mildsint kritik av det som gått snett i stadsförnyelsen.

I sina två uppsatser i den här boken guidar han läsaren i en blixtfärd genom allt han sett och medverkat till, framför allt i Linköping, men också i Östergötlands andra städer. Tyvärr har ingen tänkt på att det kunde vara en god idé att illustrera hans berättelse med bilder av de arkitektoniska verk han beskriver.

Av bokens övriga uppsatser har jag särskilt fäst mig vid Sören Niklassons beskrivning av arbetet med nyskapandet av sjökvarteren i Vadstena. Denna prisbelönta arkitektur hade sånär aldrig blivit till på grund av staplade invändningar i byggnadsnämndens hantering av planärendet.

En liten detalj: I vart och vartannat kapitel omnämns något som Olle Bengtzon skrivit, men i litteraturförteckningen finns han över huvud taget inte med. Hans Vadstena Forum kunde f ö ha varit värt ett eget kapitel.