Ny bok
Anna Enquist: Språnget
Översättning: Per Holmer
Natur och Kultur
En röst som talar sig förbi något svårt eller fram till en vändpunkt av något slag -- så brukar innehållet i en litterär monolog kunna sammanfattas. Formen ställer ungefär samma krav på författaren som novellen, men den enligt min mening bästa monologen utspelas i högre grad mitt under ett pågående inre skeende, just på vägen mot en förändring.
Därför är "Språnget" en kongenial titel på en bok med sådana texter. Så heter den nya bok av holländska Anna Enquist som Per Holmer nu översatt. Två av dess fem monologer vill jag hänföra till bästa-kategorin: "Alma" samt "...och jag heter Sara".
Vad som sedan ska hända lämnas visserligen inte alldeles öppet när rösten tillhör en historisk person som Alma Mahler. Jag misstänker att hon för de flesta snarare är känd som kvinnan som samlade på genier än som begåvad tonsättare -- för övrigt en av de banbrytare som Nina Burton påminner om i "Den nya kvinnostaden".
Hos Anna Enquist möter läsaren Alma i Wien i maj 1906, just när det är dags för genrepet av Gustav Mahlers sjätte symfoni. "Det är din roll att ge upp alla ytliga tidsfördriv -- som ditt så kallade arbete -- och till fullo och förbehållslöst underordna dig mina behov." Gustavs ultimatum har reducerat henne till maka och mor, musa och agentur. Men hon känner sig också som helgon, bringande "ett glänsande offer på kärlekens, på konstens altare". Och med lockelsen av en annan mans kärlek följer den dubbelbottnade frågan "Vad skulle jag skapa om ingen bjöd motstånd?"
Sara är 27 år, har disputerat i litteraturvetenskap, söker jobb förgäves, drömmer om en karriär som sångerska. Efter alla åren i en alltför skyddad tillvaro tycks denna unga kvinna som hatar förändringar oförmögen till annat än desperata försök att ta tag i sitt eget liv. Hennes relation till pojvännen Kevin byggde inte heller på vad hon kände och tyckte. Men hon är på väg...
"... och jag heter Sara" är på sätt och vis en parallell till Alma och bokens enda monolog som inte utgår från historiska källor. "Mendel Bronstein" och "Cato och Leendert" framfördes i samband med Rotterdams kulturhuvudstadsår 2001 och speglar judiska öden 1912 respektive pingsten 1940, mitt under tyska ockupationen.
I ett tomt hus väntar Cato på sin käraste, lejonskötaren Leendert. Hon vägrar kriget tillträde men snart brinner staden och läggs i ruiner. Och Leendert kan inte överge Alexander, lejonet som liksom de andra rovdjuren måste arkebuseras. Två intensiva monologer om ung kärlek och vägran att kapitulera.
Anna Enquist (pseudonym för Christa Widlund) skriver lyrik, romaner och noveller. Fem titlar av henne finns tidigare på svenska, och Per Holmer är vid det här laget väl förtrogen med stilen och berättartonen i ett författarskap befruktat av Anna Enquists båda borgerliga professioner, som psykoanalytiker och pianist.