Det har varit sommar, höst och vinter i Mons Kallentofts tidigare tre kriminalromaner med Linköping som skådeplats och polisinspektör Malin Fors som nav. I "Vårlik" är det, precis som i verkligheten, vår i Linköping. Men tiden mellan hägg och syren blir inte fylld av sprittande vårkänslor och avslappnat öldrickande på uteserveringarna.
Den sprängs i bitar när en bomb briserar i centrala Linköping strax efter klockan 10 på förmiddagen den 7 maj. Två tvillingflickor dör och deras mamma blir svårt skadad.
Upplägget känns igen. Insprängt i kriminalintrigen finns röster från andra sidan, de som dött men inte kan få ro. De vill ha Malins hjälp och de vill att de skyldiga pekas ut. Greppet är riskabelt, men Kallentoft får det att fungera genom att aldrig låta rösterna styra själva handlingen eller förmedla avgörande information. De döda bryter bara barriären till verkligheten vid få och korta tillfällen, till exempel som en förnimmelse i ett rum.
För Malin Fors är privatlivet, även med hennes mått mätt, minst sagt turbulent. Samtidigt som bomben briserar står hon vid sin mammas kista. Dessutom är Fors nybliven nykter alkoholist och ensamstående tonårsmamma. Kanske låter det för tungt, men faktum är att hon aldrig har varit mer intressant att läsa om än nu.
Kriminalintrigens innersta väsen i "Vårlik" är ondskan personifierad, dold bakom fina och pengastinna fasader och länge svår för utredningsteamet att få grepp om. Vuxna som sviker och barn som tvingas växa upp till avbilder av alla de avskytt och fruktat som små. Kanske var den som detonerade bomben lika rädd som offren?
När Malin Fors och kollegorna till slut närmar sig sanningen lägger Kallentoft i en extra växel. Tempot är högt och spänningen likaså, men de klichéer som författaren brukar säga sig vilja utmana och tänja på är väldigt nära att bli just klichéer i upplösningen.
"Vårlik" är ändå utan tvekan den bästa boken i serien. Därför känns det extra skönt att veta att trots att det är slut på årstiderna tänker sig Kallentoft att Malin Fors ska få komma tillbaka. Det ser jag fram emot.