Alice Sebold:
Månvarv
Översättning: Ulla Danielsson
Brombergs
För många år sen köpte jag en bok med titeln "Efter våldtäkten" av en då okänd författare, Alice Sebold. Sen vågade jag inte läsa den, det verkade för hemskt. För ett par år sen blev plötsligt Sebolds "Flickan från ovan", där berättarrösten tillhör en mördad flicka, en jättehit i pocketställen. Den läste jag - och föll pladask. Sorglig och gripande och hemsk, men samtidigt så bra, så bra.
Nu har Alice Sebolds "Månvarv" kommit ut i översättning, och ämnesvalet har inte blivit lättare. Den börjar såhär: "När allt kommer omkring var det enkelt att döda mor." Det är den medelålders dottern Helen som för ordet. "Månvarv" utspelar sig under ett par intensiva dygn, då Helen dödar sin mor och klipper av henne flätan som en sorts trofé, ringer förvirrade samtal efter sin exmake Jake, förför sin bästa vän Natalies son Hamish, som hon känt sen han var bebis, och sen i någon sorts avtrubbat tillstånd lyckas ta sig till jobbet.
Men allt detta är bara en fond för den egentliga historien som berättas i återblickar och minnen. Det handlar om Helens uppväxt och om hur hon och hennes psykiskt sjuka mor Clair har varit fastlåsta i en dödsdans i många år.
Alice Sebolds språk är exakt och precist, inte ett överflödigt ord. Det är vackert. Ibland dråpligt. Aldrig sentimentalt. I sin beskrivning av våld och mekanismerna som ligger bakom, påminner Alice Sebold om Joyce Carol Oates. Men där Oates ibland blir plågsamt klinisk och kall, är Sebold fortfarande djupt mänsklig.