Det är knappast en tillfällighet att Anne Rambachs thrillerhjälte Diane Harpmann känns som en fransk, något mindre hemlig, variant av vår egen Lisbeth Salander. I nya romanen "Doft av ondska", uppföljare till fjolårets "Bombyx", köper den själsligt sargade Harpmann dessutom en viss trilogi i julklapp åt sin far?
Å andra sidan är Rambach betydligt mer raffinerad, bygger stadigare, gör snyggare (litterära) kameraåkningar - till och med inslagen av spektakulär action sticker ut - och fastnar sällan i pratiga transportsträckor.
Kort sagt: En smart författare. Vars första bok jag gillade skarpt.
Handlingen i "Doft av ondska" kretsar runt en makt- och medialysten mode- och kosmetikabransch som luktar och stinker. Av miljarder och superkändisar - Angelina Jolie är för övrigt första mordoffret - och några hyperstarka monsterviljor och deras undersåtar.
Välklädda djävlar som bär Prada eller motsvarande, suktar efter evig skönhet och har förträngt Dorian Gray för en pust av helvetesparfymen "Enfer".
En värld befolkad av de vackra, de älskande, de sörjande, de fördömda, groteska, besatta, onda och mäktiga. Noggrant betraktade och avslöjade av de hederligt udda.
Ett slags Brännpunkt Paris, strikt begränsad till arrondissementens arkitektoniska fixpunkter och mindre internationellt taggad än "Bombyx".
Tyvärr. För hur gärna jag än vill haussa Rambachs nya, så saknas definitivt något i "(out)looken". En mustigare air, en angelägnare intressekonflikt, ett globalare perspektiv.
Fastnar till slut för tre stjärnor. Av fem möjliga.