Äntligen en barndomsskildring utan våld eller missbruk. Författaren Morgan Larsson är en av programledarna i radioprogrammet "Christer i P3" där han behandlar sina intervjuobjekt med samma omtanke som sina mångfacetterade romangestalter i sin debutroman. Det är djärvt i dag att skriva en episk roman som inte är full av oöverstigliga hinder. Därmed inte sagt att den är konfliktfri.
Boken handlar om Morris som berättar sitt liv från lågstadiet och hela vägen till skolavslutningen i nian. Han bor med sina två småsystrar, mamma och pappa i Trollhättan, där alla vägar bär till Saab. Det är sent sjuttiotal som övergår i det pastellfärgade åttiotalet.
Vänskapen, kärleken och den spirande sexualiteten berättas med detaljernas skärpa. Här är leken central och den största lyxen är att få hyra en video. Dj:n har mintgrön midjejacka, rosa skinnslips och skakar sin hockeyfrilla när han spelar Like a virgin. Det är sann berättarglädje, roligt men också sorgligt när det berättas om mobbning: Hon fyller den plats som förfasas. Hon måste hållas på plats. För alla de andras skull.
Vikariens ålder var inte gissningsbar, kanske mellan 35 och 60, Marcus hade fått skörbjugg av att äta pulvermos och aromatkrydda, eller Oron kunde bli så stark att jag funderade på att kasta bort mina nya skor för att vi inte skulle krocka.
Morgan Larsson har funnit ett eget bildspråk full av energi och fantasi. Romanen är lite för lång så berättelsen hade mått bättre av att bli tre böcker. Jag stänger ändå "Radhusdisco" med en go känsla i magen och ett leende på läpparna.