Erik Jersenius: "Vi ska utmana och testa nya idéer".
Flyttlasset gĂ„r i helgen. Erik Jersenius har i veckan levt ett spartanskt liv med bara det nödvĂ€ndigaste i nya lĂ€genheten i Linköping. Han kĂ€nner sig dock redan hemma i Ăstergötland. Hans mamma, pappa och syster med familj bor alla i Linköping.
â Det kĂ€nns nĂ€stan lite övernaturligt att en viss kĂ€nsla av att vara hemma infinner sig. En kĂ€nsla som jag inte har kĂ€nt de hĂ€r Ă„ren jag har varit borta. Det kan vara en slags förestĂ€llning förstĂ„s. Men det kĂ€nns behagligt pĂ„ nĂ„got sĂ€tt.
Ăven om han har varit borta ett tag, tio Ă„r nĂ€rmare bestĂ€mt, sĂ„ har Erik gott om kopplingar till hela lĂ€net. Han Ă€r född i FinspĂ„ng, uppvuxen i Norsholm. Pluggade religion och filosofi i Linköping. Han har jobbat pĂ„ bĂ„de NT och Corren som reporter. PĂ„ lokalredaktioner som FinspĂ„ng och Ă tvidaberg började han sin journalistiska bana, efter att ha lĂ€st pĂ„ journalisthögskolan i Stockholm.
Efter tiden pÄ NT och Corren började Erik jobba pÄ Gefle Dagblad. DÀr trÀffade han sin barndomsidol, Linköpingsjournalisten Gunilla Kindstrand. För henne började han skriva recensioner och litteraturtexter, och sÄ kom han in pÄ kulturjournalistiken. Erik har alltid varit intresserad av kultur, historia och litteratur. Som liten introducerades han för Tintin av sin pappa. Det var lÀnge hans journalistiska förebild.
Kulturintresset ledde efter det till rollen som kulturredaktör pÄ VÀstmanlands LÀns Tidning, VLT. Nu har han lÀmnat VÀsterÄs och tilltrÀder som kulturchef pÄ Corren och NT.
â Det kĂ€nns vĂ€ldigt Ă€rofyllt. Jag tĂ€nkte efter min utbildning att jag skulle tillbaka hit och etablera mig som journalist. Jag hade de hĂ€r tidningarna som drömarbetsplats. Att kombinera det jag fĂ„tt passion för och den hĂ€r rollen Ă€r jĂ€ttekul. Om det Ă€r de hĂ€r tio Ă„ren borta som lett mig hit sĂ„ kĂ€nns det Ă€ndĂ„ rĂ€tt.
Han kÀnner att det finns jÀttebra förutsÀttningar att skapa kultur- och nöjesjournalistik hÀr. Erik vill att journalistiken ska göras med ett sjÀlvförtroende och att regionen Àr viktig.
â Jag Ă€lskar att skriva sĂ„ det mĂ„ste jag bidra med. Uppdraget som vi har tĂ€nkt det Ă€r att bĂ„de fördjupa och bredda. Det Ă€r en maffig grej. Det Ă€r tvĂ„ punkter som kanske spontant lĂ„ter svĂ„rförenliga. Det ena Ă€r mer mat för tanken och reflektion. Att jobba med djupare texter och texter som kanske slĂ„r igenom och ger avtryck. Att vara en del i det lokala, men ocksĂ„ försöka bli en röst i den nationella kulturdebatten.
Den andra punkten Àr att synliggöra nöjes- och kulturlivet i vÄr nÀrhet. Ge det kÀrlek, men kanske ocksÄ syna det. Erik menar att kultur och nöje Àr ett slags rum för ÄterhÀmtning, pÄ olika sÀtt. Det nÄr olika kÀnslo- och tankeregister hos mÀnniskor.
â Jag tĂ€nker att kulturen och nöjeslivet Ă€r det viktigaste för oss. Nu fĂ„r sportmĂ€nniskorna köpa det hĂ€r. Folk som Ă€r vĂ€ldigt kulturintresserade och brinner för teater eller konst har det som sitt livs mening. Men jag tĂ€nker att mĂ„nga kanske inte reflekterar sĂ„ mycket över all den tid de lĂ€gger pĂ„ streamingtjĂ€nster, eller matkulturen de tar del av pĂ„ restaurangen. Det Ă€r en del av att vara och fungera som mĂ€nniska.
Erik menar att allt det som vi kallar för kultur- och nöjesliv ocksÄ Àr det som formar oss som mÀnniskor och lÀr oss att vara och orienterar oss i tillvaron. Det blir viktigt för honom att belysa.
â Vi ska utmana och testa nya idĂ©er. Behöver det vara pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet? Kanske vara lite brĂ„kiga, utan att efterstrĂ€va provokation. FĂ„ folk att tĂ€nka att det skulle kunna vara pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet i stĂ€llet. Jag hoppas att vi fĂ„r ett utrymme för kulturdebatt med lokala och regionala röster med folk som vill tycka till.
Under sin tid pĂ„ VLT var Erik med och arrangerade en del evenemang i VĂ€sterĂ„s. Om det gĂ„r att fĂ„ till Ă€ven hĂ€r i Ăstergötland sĂ„ Ă€r han öppen för det. Men det handlar dels om att hitta samarbetspartners i sĂ„ fall. I VĂ€sterĂ„s jobbade han bĂ„de med konserthuset och teatern. Tillsammans med nöjesredaktören skapade han en scen för unga musiker som ett projekt.
â Man kan bidra med sĂ„dant, i den mĂ„n det behövs och utöver det som finns. Jag upplever att det finns mycket mer konsertliv hĂ€r. Vi ville med vĂ„ra resurser hjĂ€lpa till lite i VĂ€sterĂ„s.
Utöver projektet med unga musiker var Erik med och anordnade allsĂ„ng, filmvisning pĂ„ Folkets bio och debatter bland annat. Men innan han drar igĂ„ng nĂ„got liknande i Ăstergötland vill han undersöka mer hur institutionerna och föreningarna fungerar hĂ€r och vad de Ă€r nyfikna pĂ„.
Erik Jersenius: "Jag tÀnker att kulturen och nöjeslivet Àr det viktigaste för oss".
Eriks intresse för religion finns ocksÄ nÀrvarande i en del av det han jobbar med och skriver.
â Jag Ă€r troende kristen. Sedan har jag ocksĂ„ haft det intresset i övrigt. Jag har lĂ€st religionshistoria och allt möjligt. För mig har det varit mer naturligt att de religiösa sammanhangen ocksĂ„ Ă€r en del av vĂ„rt kulturella liv.
Intresset har gjort att Erik har bjudits in till religiösa sammanhang för att reflektera. Han har ocksÄ deltagit i kÀnsligare debatter, men för Erik har det handlat om hur vi förhÄller oss till vÄr historia mer generellt. Och svenska kyrkan som folkkyrka, hur ska den fungera och vad Àr dess demokratiska roll.
â Sedan har jag ocksĂ„ ett mer filosofiskt ben som har gjort att jag har medverkat i "Filosofiska rummet". Just nu skriver jag och Ă€r med i Axess tv. Sedan har jag ocksĂ„ varit med i mycket yttrandefrihetsdebatter.
Som avslutning pÄ intervjun fÄr Erik frÄgan om vad som kommer att bli den första kulturella upplevelsen han tar del av i Linköping. Först sÀger han att han inte vet det Àn, att han inte köpt nÄgra biljetter och att det fortfarande Àr rörigt med flytten. Men sedan inser han att han redan har upplevt kultur i Linköping.
â Jag har faktiskt hunnit gĂ„ pĂ„ bio hĂ€r. Jag sĂ„g "The card counter", Paul Schraders nya, i söndags. Det var sista avkopplingen innan allt nytt började. Paul Schrader hade man ju gĂ€rna skrivit en text om, men det blir nog inte sĂ„ för den gĂ„r ner hĂ€r snart tror jag. Filmen var lite som hans tidigare, det Ă€r den hĂ€r sargade mannen som gĂ„r mot nĂ„got slags mörkt öde. Men sedan i slutet sĂ„ kommer kĂ€rleken in.
Filmstaden i Linköping Àr som den ska vara, kommenterar Erik.
â Jag har förstĂ„tt att det Ă€r en liten diskussion i Linköping kring biografutbudet och smalare filmer, hur mycket utrymme de fĂ„r. Men jag har ocksĂ„ förstĂ„tt att det finns vĂ€ldigt livaktiga Folkets bio-föreningar i till exempel SkĂ€nninge. Det Ă€r intressant, och kanske nĂ„got vi kan studera framöver.