Ärtor eller ärter? En fråga som dyker upp då och då, nu senast i veckan. Inte sällan är frågans upphov tanken att ärter är en slarvigare form av det korrekta ärtor. Ungefär som flicker är en talspråklig form av flickor. Med ärtorna förhåller det sig dock annorlunda. Både ärtor och ärter är korrekta former, men ofta med en viss skillnad i betydelse. Ärter syftar vanligtvis på en mängd, som i ärter och fläsk. Det vill säga de enskilda ärtorna är underordnade gruppen.
Däremot lägger man för sig till exempel två ärtor. Den enskilda ärtan blir tydliggjord.
I tal tenderar uttalet att alltid bli ärter, vilket kan bidra till osäkerhet när man kommer till skriften.
Formen ärter är betydligt äldre, och bildad till grundordet ärt. Pluralformen ärtor kommer från det senare ordet ärta – vanligt först på 1800-talet.
En teori är att ärta kommer av att pluralformen ärter tidigt missuppfattades som oriktig och att det mer "korrekta" uttalet ärtor ledde till att man trodde att singularformen var ärta.
Ärta har också i slangspråk haft betydelsen slag, smäll; eller mål, praktskott. Men det är väl inte så vanligt i dag?
Man pratar heller knappast i dag så ofta om en ärtig tjej – också ett gammalt slanguttryck.
Uttrycket synd på så rara ärter har möjligen inte alls med ärter att göra utan kan vara en skämtsam förvrängning av ordet raritet.