Det mesta är som vanligt när den amerikanska sjökaptenen Richard Phillips ska säga hej då till sin fru. Han är på väg till jättelastfartyget han ska ratta förbi Afrikas horn och på vägen till flygplatsen har paret ett vardagligt snack om hur världen känns så förändrad. "Det är så hårt där ute nu för tiden", säger Phillips. Jo, tack. Tillvarons hårdhet blir högst påtaglig bara några dygn senare, när hans fartyg blir attackerat av somaliska pirater.
Sjönödsdramat, som bygger på en sann historia från 2009, får en riktigt svettig vändning när kaptenen sedan blir kidnappad.
"Captain Phillips" är en riktig nagelbitare och samtidigt en lyckad och strapatsrik roll för Hanks som får ta till hela sitt register, från stabilt mysig till småvresig till gradvis krackelerande.
Vore det inte för hans stjärnglans skulle han dock nästan bli överspelad av "skurkarna" i dramat. De amerikansk-somaliska debutanterna är alla, speciellt inledningsvis, verkligen skräckinjagande när de attackerar lastskeppet.
Rent visuellt blir det riktigt obehagligt när de lyckas ta sig fram med sina rostiga skorvar och trasiga kläder, laddade med munnen full av khat och tunga vapen.
När de attackerar som myggor på en elefant kryper det i kroppen när de mot alla odds lyckas ta sig ombord och skapa kaos.
Men detta är inget svartvitt slag, "Captain Phillips" är smartare än så. Utan att släppa sympatierna med den stackars kaptenen lyckas Paul Greengrass ("The bourne supremacy", "Green zone") samtidigt med konststycket att få oss att känna även för piraterna, som inte längre har fungerande fiskevatten och lever i desperation på det globala samhällets baksida.
Filmen har en otäckt realistisk ton och som publik lämnas man med just den där känslan som Phillips och hans fru brottas med i början av filmen; det är verkligen något grovt fel på världen. Och i Paul Greengrass händer blir detta förvirrande och upprörande tillstånd fruktansvärt spännande att titta på.(TT)