Eva Ström:
Claires leende
Albert Bonniers förlag
Varför begår en ung människa självmord? Claire har begåvats med det mesta. Förmögna föräldrar som bor på släktgården Säwes. Claire får gå i skolan i stan, dansa balett, spela piano. Hon är klassiskt vacker med ett leende man aldrig glömmer.
Ändå väljer hon att bara bli fjorton år.
Många människor drabbas, föreställer jag mig, ganska tidigt i livet av upplevelsen att hinnan som döljer verkligheten dras isär likt en ridå och blottar alltings meningslöshet och upprepning. Mitt första ögonblick av sådan insikt är ett tydligt minne. Jag var nio-tio år, det var på ett tomt torg med en taxistation i ett litet grönt hus. Känslan av att något slocknar är inte svår att återkalla.
Ändå fortsätter de flesta sina liv.
Eva Ströms nya prosabok "Claires leende" avser inte att djuppejla orsakerna till ett självmord. Det är en varsamt skriven liten roman med ett poetiskt språk.
Läsaren må spekulera: Var Claire en borderline-personlighet? Påverkades hon av filmen "David och Lisa" (perfekte David tål inte beröring, Lisa är psykotisk)? Föräldrarnas äktenskap är inte lyckligt - vad betydde det? Eller att hennes mor alltid är så distanserad (mammor brukar få klä skott för det mesta)?
Men finns entydiga skäl? Eller ställ frågan så här: Varför vill vi inte erkänna logiken? Almquists "allting är en trasa" är ju införlivat med vårt medvetande.
Det är kring jul som Claire börjar se det hopplösa och fula: "Allt var dött, dött, dött". På påsklovet tar mamman henne med till Florens. "Det är ju bara en bild" tänker hon inför Botticellis "Venus födelse", och: "Vi är ju bara varandras tomrum".
Claire speglas genom klasskamraterna Nina och Linda Bell. De båda flickorna - de som har en framtid, hurdan den än blir - ägnas nästan hälften av bokens 145 sidor och är mer konkret porträtterade än Claire.
Sårbarheten, katastrofen - i Claire sammanfattas ett par viktiga teman hos Eva Ström. Men hon låter Nina, som har "något rasande" i sin karaktär, efter Claires självmord ropa inom sig: Lämna henne i fred! Fråga inte varför, låt henne ha det för sig själv!
GUN ZANTON-ERICSSON