Göran Greiders metod är bulldozerns och det hedrar honom att författarna av rocklåtar, visor och kupletter jämställs med de renodlade skriftpoeterna, skriver Jan Karlsson
Göran Greider ger ut en kombinerad antologi och essäsamling och väljer föga förvånande att låna titel från de första raderna i Göran Sonnevis "Om kriget i Vietnam": "Bakom TVn ändrades ljuset...".
Dikten, 62 rader lång och tryckt i BLM (3/65), blev startskottet som sannerligen gav ekon och förebådade den politiska poesins guldålder, vilken enligt Greider dateras 1968--75. Året därpå vann den borgerliga treklövern valet och jag, tolv år då, kan ännu minnas den där måndagen i september då pappa kom hem från Stockholm och som i ett segerrus förklarade att enväldet äntligen var brutet och friheten slutligen kunde nalkas. På kvällen serverades oxfilé och något rött från Bordeaux. Och läsk till barnen!
Jag uppskattar Greider, inte för att han är överdrivet feministisk -- könsfördelningen landar på 37--19 i männens favör -- men för tydlighetens skull. Han är en transparent intellektuell, som vet vad han gillar och tycker.
Ibland blir det uppåt väggarna förenklat, som när han i svepande ordalag gång efter annan gör upp med postmodernismen -- från Paris till Stockholm -- men alldeles missar exempelvis Jacques Derridas banbrytande dekonstruktioner av den västerländska metafysiken, vill säga makten över blicken, språket och metaforiken. Det är i mina ögon politik på riktigt.
Greider är mera inskränkt. Han håller sig stadigt vid sådant som skrivits under det senaste seklet, kring och efter det demokratiska genombrottet i Sverige, med fyra undantag (däribland Saarikoski och Nelly Sachs) på svenska. Från Heidenstams "Medborgarsång" till alster av unga som Morra och Raattamaa, Lina Ekdahl och Bob Hansson. Allra yngst är Johannes Anyuru. Den mest politiskt drabbande bland senare generationers poeter saknas dock, Johan Jönson. Varför vet jag inte.
Några hade kanske vid en förfrågan tackat nej till medverkan -- Lars Gustafsson, Ann Jäderlund, möjligen Tranströmer -- och andra måhända bett om att få delta med något annat: exempelvis är valet av Kristina Lugn-dikt besynnerligt. Men Greiders metod är bulldozerns och det hedrar honom att författarna av rocklåtar, visor och kupletter jämställs med de renodlade skriftpoeterna.
Sålunda sammanstrålar i denna volym Forssells textuella pacifism, Karl Gerhards ökända häst från Troja, Lundells kampsång ("Folket bygger landet"), Leif Nyléns och Blå Tågets "Staten och kapitalet", Taubes "Änglamark" och Ostens & Garpes "Ååå tjejer" med såväl Erik Blombergs berömda Ådalen-dikt som Ture Nermans tonsatta "Den vackraste visan" och Karin Boyes "I rörelse". Allsång på Skansen med Greider som programledare?
Sonja Åkesson, Ragnar Thoursie, Stig Larsson med flera motar nog skräckscenariot i grind. Men boken som sådan torde locka flera än undertecknad att fundera över sakernas tillstånd och tolkningen av begreppet politisk poesi.
Bakom TV´n ändrades ljuset -- 56 politiska dikter valda och kommenterade av Göran Greider
Albert Bonniers förlag