Höstens mörker och vemod behöver ett ljus som inte förtar det tilltagande mörkret. En sådan poetisk balsam är Folke Isakssons nyutkomna naturmystiska diktsamling.
Ny bok
Folke Isaksson: Osäkra glimtar av oförklarligt ljus. Dikter på prosa
Albert Bonniers förlag
När Folke Isaksson debuterade som poet år 1951 var det med samlingen "Vinterresa". Den nu utkomna diktprosan är en höstberättelse, där frosten lägger sig och björkarna gulnar. En cirkel håller därmed på att sluta sig. Något närmar sig det fullständiga och kanske också avslutade. Som ett liv och författarskap.
I "Osäkra glimtar av oförklarligt ljus" finns spår av Folke Isakssons alla vägar som poetisk skapare: naturromantiken, prosan, de politiska reportagen och mystiken. Också där sluter sig en cirkel.
Naturen segrar till sist över människan, överlever och berättar vidare. Träden låter sig inte "avlyssnas av det rådande förtrycket". Människan är omgiven av en storhet som för ett tag innesluter henne. Det finns en mystisk aning om livet som något fasthållet, men samtidigt förebådande en obeveklig befrielse. Isaksson berättar om sparven som murades in i kyrkvalvet för att garantera en ren klang i sången. Något inom oss är fjättrat. Men detta inneslutna blir också längtan och språk.
Som en del i denna befrielse blir författaren nu den som betraktar allt utifrån. Han sitter inte längre i sitt författarrum. I stället står han utanför fönstret och ser in mot det som ter sig allt mer gåtfullt, som vore det en parallell civilisation. När barnets arm burit människan kött genom ett helt liv, är det till sist detta som återstår: växande mörker och osäkra glimtar av ett oförklarligt ljus.
Folke Isaksson är iakttagaren och sammanfattaren som själv genomlyses av samma process.
Än en gång visar han med det lugna språket och de undersköna ögonblicksbilderna att naturen -- skogen och djuren -- är hans rätta poetiska element. Varje poetisk berättelse fångar ett ögonblick. Genomlyser det med noggranna och sparsmakade ord. Finner livet och samhörigheten i det. Men också insikten att detta är en kort tid. Något skört, som barndomens minne av trygghet och nyfrusen is över vattenpölarnas försänkningar. Det är gott att möta höstens vemod med poesi som denna!