Snart fyllda 80 år har egyptiska Nawal El Saadawi uppenbarligen inte förlorat glöden. Med "Den stulna romanen", hennes första roman på decennier, återkommer hon med kraft till skönlitteraturen.
Nawal El Saadawi är läkaren som blev författare, stridbar (i Egypten mycket stridbar) feminist, politisk aktivist. Fyra av hennes romaner utkom på svenska mellan 1987 och 1994.
"Den stulna romanen" bärs i likhet med hennes tidigare verk av lika mycket feministisk vrede som litterär intelligens. Den värld hon skildrar är ett kvinnoföraktande patriarkat. Spelplats är Kairo i tiden från Nassers socialism till islamisternas allt större dominans på 70- och 80-talen.
Romanen handlar om den aktade litteraturkritikern Bodour, hennes kappvändande, vedervärdige journalist till make, och hennes två barn: Magaiida och den utanför äktenskapet födda Zina, som modern övergav som spädbarn.
Bodour vantrivs med maken och livet, i kulturen och inte minst med religionen. Dottern, gatubarnet Zina, har på egen hand blivit en dansande och sjungande stjärna, en ny Oum Khalsoum. En hjältinna, hatad av islamisterna. Som egentligen är skräckslagna inför Zinas svindlande, framför allt inre skönhet. En kvinna som inte går att styra. Djävulen själv.
"Den stulna romanen" bär drag av saga och rejält överdriven satir. Män framställs som odjur, kvinnor som förtryckta, förnedrade, förkvävda. I en sämre författares händer skulle gestalterna bli platta karikatyrer, men Nawal El Saadawi har språk, stil, finess.
Genom raffinerade omtagningar, drömlika sekvenser och ett ogenerat intimt, sensuellt språk lyckas Nawal El Saadawi övertygande gestalta ett djupt korrumperat samhälle som bygger strikta hierarkier där den vidrigaste av män alltid är överlägsen varje kvinna
Skildringen av egyptiska muslimer får Lars Vilks att framstå islamist. Nawal El Saadawi har levt med dödshot i decennier, tidvis levt i exil. Modig är bara förnamnet.
Det är emellertid inte därför man ska läsa "Den stulna romanen" utan för att det är en förunderlig, berusande och, visst, upprörande berättelse.
Romanen har dessutom en lika intelligent som tragisk metanivå. Som dock läsaren - du! - bör få upptäcka på egen hand.