Under paraplybeteck- ningen Vadstena konstrunda sken solen på allt från Peter Tillbergs fantastiska skulptur "Fåret" på Galleri Koma till färgglad hötorgskonst på stan i helgen.
Överallt såg man konstrundans orangefärgade ban- deroller och det var massor av människor i rörelse.
I jättegalleriet i en av slottsvallarna firade Svenska Konstnärsförbundet jubileum. Sällan har man sett så mycket halvdan konst på samma ställe. En målning av Dolf Mayern är både signifikativ och nästan profetisk. Gustav Vasa (!) talar i telefon och säger: " Hallå min framtid är över".
Framåt pekade det i Anna Forsling och Ida Olais gemensamma ateljé. Här visas ungdomlig och fräsch glaskonst. Båda tar fasta på glasets möjligheter att skapa praktfulla och festliga nya uttryck.
Ingen Ingegärd Råmansk sparsmakenhet och stram minimalism här inte. I stället plussar man på med färger och former. Det är fantasifullt, roligt och dekorativt på ett i bästa bemärkelse kaxigt sätt. Båda arbetar respektfullt och kunnigt visavi sitt material, men respektlöst mot konventioner och schablontänkande.
Jag kan inte låta bli att i förbigående nämna ett av Svenska Spetsars skyltfönster ( som deltar utanför starfältet). Här finns exempel på den mest utsökta spetskonst, löpare små dukar som visar att en omistlig tradition förvaltas och lever vidare. Vad löjlig distinktionen mellan konst och konsthantverk är. Det här är hantverk som ren konst, sobert och rasande stiligt.
Galleri Koma firade sitt tioårsjubileum i helgen med en rad aktiviteter med konsten i centrum. Vilken fantastisk institution som trots små resurser hela tiden kommer med fina utställningar med de bästa artisterna, inte bara lokalt. Hög tid att Dag Källman får ett kulturpris eller annat samhälleligt tecken på uppskattning för den idealitet och det enorma arbete han lägger ner på att sätta Vadstena på konstens karta.
Han visar också själv några egna målningar på utställningen. De är laddade av existentiell rastlöshet och en vilja att maximera uttrycket ännu mera.
Det blir stort, storslaget, anarkistiskt, brötigt, högljutt,.och vackert i både saliga och osaliga kompotter. Trots många influenser liknar det inget annat måleri. Han är inte där än, men han är nog något på spåret.
Hans Thorén överraskar med några kul filmsnuttar. Animationen ger liv åt hans teckningar och kopplingen med svajig danscountry känns kongenial. Det här verkar vara ett sidospår på Thoréns konstnärskap som mycket väl kan utvecklas till huvudspåret.
Göran Littorin är en konstnär vars fotogravyrer är av allra yppersta klass. De är tekniskt fullödiga och jag vet få konstnärer som kan ge bildytan en så lågmäld och samtidigt så överväldigande känslomässig laddning. Och så oerhört vackra de är!
Christer von Rosen är företrädd med några suveräna akvareller. Han skojar med installationssjukan i akvarellen Elektroniskt. Han översätter knäpp- och tutljud till ett bildkonstnärligt språk som visar konstbildens överlägsenhet.
von Rosens bilder visar hur den konstnärigt gestaltade humorn kan öppna dörrar till rum dit inga andra språk har tillträde. Och det är det den viktiga konsten handlar om.
BO BORG
bild: ellinor ruth