Nelson Mandela – han ändrade historien

Därför sörjs han också djupt av nästan alla sydafrikaner. De vet att det var hans förtjänst att avvecklingen av apartheidsystemet och övergången till ett demokratiskt styre kunde ske fredligt.

Många både inom och utom Sydafrika såg det sena åttiontalet som en period av hårdnande rasdiktatur. Nelson Mandela som fortfarande satt i fängelse förstod märkligt nog att detta bara var skenbart. Apartheid hade förlorat det mesta av sin trovärdighet också bland Sydafrikas vita invånare. Förhandlingar och inte väpnad kamp var nu den mest effektiva vägen för att avveckla det förhatliga systemet.

De många åren i fångenskap hade fått myten om Mandela att växa, tvärtemot vad de vita härskarna tänkte sig när de dömde honom att tillbringa resten av sitt liv på den fruktade fängelseön Robben Island.

Därför kunde Mandela tala med oerhörd auktoritet när han äntligen frigavs. De svarta ledare som ville få igång ett inbördeskrig fick ge sig inför hans argumentering.

Också de vita härskarna hade förstått att Mandela tvärtemot att vara ett hot hade förvandlats till deras främsta hopp om en fredlig framtid. Hans sista fängelseår tillbringades i en villa som ställts i ordning uteslutande för honom. Hans fångvaktare fungerade närmast som hans personliga betjänt och regimen förde honom på långa utflykter för att han skulle bekanta sig med ett Sydafrika som naturligtvis genomgått en enorm förvandling under det kvartssekel som han suttit fängslad.

Kontrasten kunde inte vara större till de fruktansvärt hårda år som han tvingats tillbringa i de solstekta stenbrotten på Robben Island. Den direkta orsaken till hans död kan också sökas i den tuberkulos som han ådrog sig under denna tid. I själva verket är det naturligtvis ett mirakel att han kunde lämna fångenskapen märkligt obruten till både kropp och själ.

Han var 72 år gammal när han släpptes, 76 när han valdes till det demokratiska Sydafrikas förste president och 81 när han avgick. Sedan 2004 har han bara sparsamt uppträtt offentligt.

Nelson Mandela föddes i en hövdingafamilj och fostrades under flera år efter faderns död hos thembofolkets kung. Han tillbringade därmed sina tidiga år i en alltigenom lantlig miljö där han i mycket unga år sattes i arbete med att vakta kungafamiljens boskap.

Det låter tjusigt med kunglighet och det var också viktigt därför att det tidigt gav Mandela en legitimitet som ledare. Men den kungliga borgen var ingenting annat än en samling hyddor och livet allt annat än lyxigt. Men som den första i sin familj fick Nelson gå i skola.

Apartheidregimen ansåg att de svarta inte behövde någon nämnvärd utbildning de skulle ju ändå bara bli ”vedhuggare och vattenbärare”.

Men lyckligtvis fanns det ett antal missionsskolor dit en elit kunde skicka sina söner. På det sättet kunde Mandela kvalificera sig för högskolestudier. Men det var först i fängelset som han fullbordade sina studier för en examen som advokat.

Men redan som ung jurist i Johannesburg gjorde han sig känd som en effektiv försvarare i domstolarna av svartas intressen. Det var också där han träffade och blev kollega med Oliver Thambo som senare blev ANC:s ordförande och ledde kampen mot apartheid från utlandet.

Också Nelson Mandela blev tidigt aktiv i ANC. I mötet med apartheidregimens brutalitet blev han så småningom övertygad om att kampen mot systemet bara kunde föras genom att de svarta själva beväpnade sig. Han grundade ANC:s väpnade gren Umkhonto wa Sizwe och blev dess första befälhavare. Umkhonto var ingen terrororganisation utan koncentrerade sina attacker mot olika statliga anläggningar.

Som gerillaledare var Mandela tvungen att gå under jorden. Han lyckades hålla sig gömd i 17 månader innan han greps och ställdes inför rätta. Regimen hade gärna velat döma honom till döden, men vågade inte på grund av hans popularitet. Istället blev det fängelse och så småningom fängelseön Robben Island.

Där utvecklades Nelson Mandelas politiska syn i samtal med andra ANC-fångar och genom läsning. I stället för att bli en bitter och förgrämd människa efter alla de år han förlorat kom han ut som en övertygad demokrat, fast besluten att skapa en demokrati för både vita och svarta.

Han övertygade inte på grund av att han var en strålande folktalare, för det var han inte. Men hans argument och hans goda vilja övertygade. Det är tragiskt att hans efterträdare i ANC verkar vara i full fart att rasera hans arv.