Konst
Mönstring III: Fokus Östergötland
Marcus Andersson, Maria Andersson, Mika Liffner, Jacob Lind, Daniel Lisse Cruz, Inger Södergren
Norrköping Konstmuseum
Utställningen pågår till 29 maj
Mönstring är en vårsalong med en annan jury och en delvis annan utgångspunkt i sättet att se på konst. Man väljer ut konstnärer i stället för konstverk. Om man bortser från Inger Södergren som är en etablerad artist har deltagarna i år valts efter sin tilltrodda potential. Då blir social kompetens och ungdom hårdvaluta.
En annan gång kanske man ska låta ungdomarna göra urvalet så man får en litet tidsenligare, och framför allt annan, syn på val och värde.
Utställningen ska i år "utgå från rummet", verken är gjorda och specialanpassade till museisalarna.
Det blir kul grejor, light-versioner av samtidskonsten. Här har vi ett nöjesfält av upptåg och infall. Och för all del, vem har sagt att konsten ska vara så djupsinnig jämt.
Det tunga verket är Inger Södergrens trettio meter långa skärm av hängande keramikrör. Minimalistiskt små variationer. Samtidigt hårt och sprött. Ett jätteinstrument som räcker till hela orkestern. Monumentalt och kraftfullt. Inger Södergren anpassar sig till rummet genom att förändra det.
Ett museums finkulturella kontext är inte Mika Liffners favorittillhåll. Av spill från överflödssamhället har hon byggt ett konsttorn. Det innehåller en repstege så man kan fly ut ur museets kälkborgerlighet. Politik och humor. Ett platsspecifikt statement, ett trojanskt torn av en konstnär som har samhället och politiken snarare än konsthistorien som sin referens och plattform.
Danko Lisse Cruz har gjort en installation i lätt Kienholzinfluens av en säng med ett underlakan av växande gräs. Så förs natur och liv in i kulturbunkern.
Marcus Andersson och Jacob Lind har försett salarna med dekorativa accenter. Andersson med en böljande snören och ljud och ljus som ger en undervattenskänsla och Lind med pärlemorskimrande dekorationer med mönster som hämtats i museimiljön.
Maria Andersson har fotograferat fasader på byggnader i Norrköping, klätt platta kaniner i dem och fotograferat dem framför samma fasad.
Det handlar om anpassning och kamouflage.