Norman Manea: Huliganens återkomst

Norman Manea är rumänskjudisk författare bosatt i USA. Äntligen får vi tillgång till hans kritikerrosade verk, som är en sällsam blandning av roman, självbiografi och reseskildring.

Boken börjar när den till åren komne författaren gör sig redo att återbesöka det Rumänien han lämnade 1988, då Ceaucescu ännu satt vid makten.

Ett mystiskt vykort med en målning av Chagall, den korsfäste juden, driver på resan.

Norman Manea vet inte vem som skickat det eller varför. Men det Rumänien han återvänder till bär på en plågsam historia, som en korsfästelse. Alltifrån då han som femårig pojke fördes till koncentrationsläger med sin familj, till studentåren och arbetet i en cementfabrik, faderns fängslande och den nya diktaturens förnedring. Från nazism och fascism till stalinism.

Utresan till USA blev en räddning men samtidigt en exil. "För att skriva måste man till att börja med vara vid liv", skriver Norman Manea. Och det är vad berättelsen handlar om; skrivandet som överlevnadens konst.

Till skillnad från Herta Müller är Norman Maneas tempo hetsigt när han beskriver förtrycket i Rumänien.

Han kastar sig mellan olika tider då han rådbråkar hela sitt liv. Men så bär han den dubbla utsattheten i att också vara jude. Deportationen till koncentrationslägret kallar han konsekvent för Initiationen.

Det är inte omskärelsen som gör honom till jude, utan hatet och antisemitismen.

"De kommer aldrig att förlåta oss judar för Förintelsen", citerar Manea en tysk-judisk författare.

Offret förargar sin omvärld genom att finnas.

"Huliganens återkomst" påminner om såväl Marcel Proust, som Herta Müller och Bruce Chatwin. Jag önskar att han får många läsare i Sverige, eftersom vi här ännu inte förstått vår samhörighet med efterkrigstidens Europa.

Och om det blir som många tror, att Norman Manea inom några år får Nobelpriset i litteratur, så har jag inte hoppats förgäves.

När Marcel Proust biter i madeleinekakan förnimmer han sin barndom. För Norman Manea har barndomen helt andra smaker och färger. Om dem och hela sitt livs hemlöshet berättar han i "Huliganens återkomst".