Poeten och antikforskaren Jesper Svenbros elfte diktsamling är full av utropstecken. Ola Klippvik har läst den.
I sin förra bok, essäsamlingen "Fjärilslära", fäste sig Jesper Svenbro vid följande formulering av den franske poeten Francis Ponge:
"Ibland (men mycket sällan) uppstår en pärla till formulering i dess skimrande strupe, varvid det inte dröjer länge förrän man kommer på idén att använda den som smycke."
Dikten heter "Ostronet" men handlar egentligen om sig själv. Om ett ostron handlar den bara indirekt. Ponges "pärla till formulering" är i den meningen självrefererande; ett illusionstrick avsett att imitera ostronet snarare än avbilda det.
I Svenbros diktsamling "Himlen och andra upptäckter" tas Ponges poetiska metod i bruk. En actionfylld dikt om landsflyktingen Sapfo avslutas till exempel så här: "Seglet smattrar i vinden. / Det är i exilen / som tillvaron öppnar sig." Tillvaron öppnar sig, liksom dikten. I samma ögonblick. I en sorts allegori över sin egen tillblivelse. Någonting sådant utforskade "exilpoeten" Svenbro i "Fjärilslära". Och nånting liknande utforskas här, fast nu så att säga i praktiken.
Himlen och andra upptäckter handlar om författarens mor, mormor och farmor. Och förstås om Sapfo, den moderna poesins ensamstående mamma.
Och Svenbro älskar dem alla, samlingens alla musor och mödrar. Och förstås är det ingen slump att utropstecknen i boken är så många. Det här, slår det mig, måste vara en av de ljusaste diktsamlingar jag läst. Allt hänger ihop! Titeln. Tilltalet. Epifanierna. (Alla de välsignade ögonblick när dikten i ett slag liksom öppnar sig, i en pärla till formulering eller motsvarande.)
I en barndomsåterblick inser berättaren plötsligt att det är snöfallet som "står blickstilla" medan resten av världen ("huset, äppelträdet och Sofia Albertina församling") lyfter:
Ett orörligt snöfall
i vilket vårt kvarter går till väders!
Effekten infinner sig inte alltid, men nästan. Himmelsfärder eller ej. Illusionstrick eller ej. Det är inte ofta man ser nostalgi behandlas med den här sortens poetiska finess.
I en annan dikt anropar Svenbro sin gamla skolfröken. Lugnt och metodiskt låter han henne berätta om hur Jesus vid fem års ålder "gör en damm av en vattenpöl / och leker med vad som på lokalt idiom / här kallas geggamoja."
Och så själva uppenbarelsen, epifanin: "Alla vet vad som menas!"
På nästa rad "hörs flyglarmet rakt in i berättelsen". Och som läsare frestas man nästan att hålla för öronen då, när larmet går.
Jesper Svenbro: Himlen och andra upptäckter
Albert Bonniers förlag