Sven Lindström:
Att vara Per Gessle - en auktoriserad biografi
Albert Bonniers förlag
Blotta tanken gör mig lyrisk - en biografi om Per Gessle. Med "Att vara Per Gessle" summerar Sven Lindström popstjärnans första dryga 48 år - från uppväxten i Halmstad, över refuserade demokassetter till en allt snabbare karusell av Gyllene Tider, Roxette, Återtåg och solokarriärer.
Boken är en skildring i ord och bild, där citat från intervjuer med Per och människor i hans närhet utgör grundstoftet. Här får vi veta att Roxette-genombrottet "Neverending love" från början hette "Svarta Glas" och var ämnad till en tredje desperat soloplatta, att Roxette utdömdes som för fula för att slå igenom och att karriären kantats av flera taffliga skivnamnsförslag (som dock i slutändan alltid landat ovanför byxlinningen). Delvis värdelöst vetande blandas med listor och ingående fakta om spelningar, bakslag och nya genombrott.
Boken stavas nostalgitripp i stort och smått. Den är rik på bilder och framför allt kapitlen om tiden före och med Gyllene Tider fullkomligt vibrerar av svunna tiders Musiksverige.
Det är oundvikligt att fråga sig vem boken vänder sig till. Kanske måste man ha följt bandet sedan genombrottet med "Flickorna på TV2", aldrig ha missat ett skivsläpp och fullkomligt älska såväl Roxettes nonsenstexter som djupsinnigheten på soloskivan "Scener" för att riktigt uppskatta boken.
Eller räcker det med att hänga längst fram i publikhavet på senaste årens turnéer och vilja skapa - eller återskapa - minnen av ett 1980-tal som man kanske aldrig upplevt?
För ett Gessle-, Gyllene Tider- eller Roxette-fan är boken ett fantastiskt tidsdokument, men man måste nog vara mer än lite Gessle-nörd för att riktigt ta den till sig. Citaten ger bruttoversionen av varje händelse och framställningen är därmed lite svårtillgänglig.
Det är en finstilt bok i formatet av en lp-skiva som mäter 3 cm i tjocklek och bildmaterialet i sig gör boken köpvärd.
Föga förvånande när det gäller Gessle medföljer en skiva. På denna, som finns i två versioner; en med sju, en med nio låtar, är ovan nämnda "Svarta Glas" samt "Lägg din hand i min om du har lust" de riktiga guldkornen. I övrigt är det en blandning av tidiga Gyllene Tider-spår och Roxette-demos, där jag hellre sett att man utelämnat de senare till förmån för till exempel "Volvo Duett", "Ernst e full" och "Henry, dansa inte disco". En samling med mer outgivet material efterlyses.