Noveller väl värda att prisa

I sin debut har Lina Wolff författat tio starka och välskrivna historier. Några av dem utspelar sig i Skåne men de flesta i Spanien. Det är rakt och originellt, språkligt klart, mörkt (o)roande och mycket underhållande. (Novell 1 och 12 är märkvärdigt bleka i sammanhanget, glöm dem.)

Gestalterna är effektivt tecknade och historierna stannar kvar. Hur ofta kan man redogöra för noveller flera veckor efter läsningen och det har kommit annat emellan?

Av de tio godbitarna, är fem grymma, tre blev personliga favoriter: I "Maurice Echegaray" lyckas hon med konststycket att få in ett tidsperspektiv som imponerar. (Handlar om hur en ung tjej får jobb hos Maurice i grannhuset och företagets uppgång och fall). I "Verónica" letar en kille efter rätt tillfälle för att fria till sin flickvän, men verkar försitta läget. I titelberättelsen "Många människor dör som du", håller huvudpersonen på att tyna bort och hittar livsgnistan igen efter en kärleksaffär, som inte riktigt är vad han tror.

Övergripande kretsar hela samlingen kring kärlek, ofta om otro på ett eller annat sätt. I många fall letar huvudpersonerna efter sin plats, självaste meningen i tillvaron, och hittar den (och förlorar den) i en annan människa.

Otacksamt för Lina Wolff att göra debut så här mitt i sommaren, å andra sidan finns utrymme för mer uppmärksamhet när det kommer färre böcker. Det är hon värd. Jag kan inte påstå att jag har stenkoll på konkurrensen. Men visst måste Lina Wolff (f. 1973) vara med i diskussionerna när priserna till årets debutanter ska fördelas.