ny bok
John Ajvide Lindqvist:
Hanteringen av odöda
Ordfront
Förra årets mest sensationella svenska roman var också årets otäckaste, John Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in". Denna skräckroman, där den betongbedövande svenska förorten elektrifierades av tvättäkta blodsugare från Karpaterna, var så makalöst säregen, och suveränt bra, att man bara kunde luta sig tillbaka i soffan, njuta och häpna. Att "Låt den rätte komma in" inte ens nominerades till Augustpriset är smått skandalöst, men bara ytterligare exempel på prisets helyllekulturella inskränkthet. Avgör själv: "Låt den rätte komma in" finns i pocket.
Så mina förväntningar är, givetvis, oroväckande höga när John Ajvide Lindqvist nu publicerar sin andra roman, "Hanteringen av odöda". Som titeln antyder är också detta en skräckroman, iscensatt i den svenska samtiden.
I den extrema augustivärmen händer märkliga saker när ett elektriskt fält får sin urladdning över Stockholm. Oron tätnar, människor drabbas av blixtrande huvudvärk, alla elektriska apparater får fnatt och går på högvarv -- och de döda börjar plösligt, ja vad.
De döda på Danderyds sjukhus, på bårhusen, ja överallt, rör sig. De döda är inte längre döda. Ändå lever de inte. De odöda, som de snart kommer att kallas, har kommit tillbaka för att göra vad? För att skapa panik? För att hämnas? Eller bara för att återvända hem?
Liksom i debutromanen har Ajvide Lindqvist en enastående förmåga att plantera det övernaturliga mitt i ett hyperrealistiskt samtidssverige. Det är lika effektivt som, faktiskt, trovärdigt.
Ändå är romanen mer underhållande än otäck. Delvis tror jag att det beror på att läsaren saknar en tydlig huvudperson att identifiera sig med, som pojken Oscar i debutboken.
Den nya romanen kretsar kring tre familjer och deras tre odöda släktingar. Att hela tiden glida mellan tre liksom representativa gestaltar -- tonårstjejen Flora, pappan David och morfadern Gustav -- ger romanen ett fylligt samhällkritisk (eller snarast samhällsironisk) perspektiv. Men det tar lite udden av spänningen och inte minst av skräcken.
Men visst, efter debutromanen var mina förväntningar orimligt höga. Så jag ska sluta gnälla.
"Hanteringen av odöda" är en synnerligen originell, välskriven och bra roman. Och dessutom rolig.