Jag har också svårt för den. Har förstått nu att den är inspirerad av den gamla karpdammen, men jag tycker fortfarande att den ser ut som skrikig kamouflage.
Konstnären heter Backa Carin Ivarsdotter från Stockholm. Ingen skugga över henne, hon vann den konstnärstävling som teknik- och samhällsbyggnadsförvaltningen utlyste, har jag fått reda på.
Men allt är felgjort från början!
Så här brukar offentlig konst-processen gå till: Beställaren anlitar kultur- och fritidskontoret och konstchefen Christer Fällman. De har kontakter och kunskap och bjuder in konstnärer som de tycker passar för uppdraget - och kanske sådana som beställaren föreslår.
Sedan blir det konstnärstävling och förslagen ställs ut i Passagen. Alla kan se dem och diskutera. Först därefter fattar kultur- och fritidsnämnden beslut om vilket bidrag som vinner.
På det sättet skapades "Drömmarnas plats" vid Stångån, "Metamorfos" i järnvägsparken och "Mottagning" framför Cloetta center.
Tre moderna konstverk som blivit älskade av Linköpingsborna.
Så ska det gå till. Det ska vara en process, som bygger på sakkunskap, delaktighet och öppenhet. Punkt!
Men så här har det gått till enligt flera källor: Redan 2007 skrev Fällman ett konstprogram för Biskopsparken, han ville utnyttja luften mellan byggnaderna till en obelisk eller liknande. Men när det var dags anlitade teknik- och samhällsbyggnadsförvaltningen inte konstkollegorna. T & S-tjänstemännen valde själva ut Backa Carin Ivarsson. Först därefter informerades kultur- och fritidsnämnden muntligt. Fällman tyckte då att fler konstnärer, lokala sådana, borde bjudas in. Så skedde, men de fick mycket kort skisstid.
Inga förslag har ställts ut eller visats för allmänheten.
Jag blir riktigt förbannad när jag hör det. Påminner om hanteringen av medborgarkontoret i biblioteket, där ursprungsarkitekten Johan Nyrén inte kontaktades.
Samma okunskap, samma brist på respekt för sakkunskap och demokratiska rutiner hos beställaren.
Christer Fällman säger att han först var "sur", och att han påpekat att konstnärer ska vara med från början och "inte bjudas in för att i efterhand retuschera dålig arkitektur". I det här fallet baksidan på en mur.
Jag ringde samhällsbyggnadschefen Lars Hågbrandt - som la sig platt.
Borde inte all offentlig konst ställas ut? Jo! sa Hågbrandt utan omsvep. "Det lovar jag till nästa gång".
Varför gjorde ni inte det då?
"Det är en miss".
Tack för det.