BOK
Ola Ullsten
Så blev det
Ekerlids förlag
En analys av inrikespolitiska vändpunkter kan göra avstamp i svensk glesbygd. Det som blev alliansen formades hos Maud Olofsson i Högfors. Annie Lööf försökte upprepa numret med korvgrillning i Maramö.
Av förre folkpartiledaren Ola Ullstens memoarer framgår att avgörande samtal efter regeringskrisen 1978 fördes på promenader med Carl Tham ”i åkervägens hjulspår” på Gotland.
Memoarernas titel "Så blev det" bör ses som en pendang till Gösta Bohmans motsvarighet som fick namnet "Så var det", ett logiskt titelval enligt Ullsten, som tycker att Bohman var en alltför självsäker politiker.
Mycket riktigt kom inte Moderaterna att ingå i den nya regeringen efter att Fälldin-ministären hade stupat på kärnkraftsfrågan. Efter de borgerligas valseger 1976 blev energifrågorna en ständig intern politisk härdsmälta.
För den vars minne vacklar, och för dem som helt enkelt inte var med i slutet på 70-talet, är dessa kapitel spännande som en politisk thriller.
Thrillerartat är också spelet efter valet 1973, för att rädda Ullstens plats i riksdagen. Denne var inte på valbar plats, men genom smidig taktik fick den invalde Olle Dahlén ett annat jobb och Ullsten kunde vara kvar i den mäktiga beslutande församlingen.
Ola Ullstens socialliberalism känner jag starkt för. Hans försvar för en social bostadspolitik och kritiken av USA:s Vietnamkrig är välkomnande. Sven Wedén flimrar bara förbi. Om Ola Ullsten tycker att Wedén var alltför USA-vänlig, borde han ha talat klartext om detta som han gör om Bertil Ohlin. Denne kritiseras för misstag inför folkomröstningen i pensionsfrågan. Folkpartiets alternativ lades fram för sent.
Anmärkningsvärt nog får ambassadörsåren i Ottawa mycket litet utrymme. Kanada är trots sin likhet med flera europeiska länder tämligen okänt på den här sidan Atlanten. Dess välfärdssystem har socialliberala förtecken. Vad tyckte herr ambassadören om det? Ola Ullsten är inte längre politiker eller ämbetsman, och hade gott kunnat utnyttja sin frihet ännu mer.