I förra veckans spalt tillät jag mig att uttrycka mig något inexakt, då jag påstod att påsken inte kan infalla senare än vad den gjort i år. Det var naturligtvis dumt. Rätt ska vara rätt, i synnerhet i en språkspalt.
Sanningen är alltså, vilket bland andra Lars Alexandersson och Ingel Eriksson påpekar, att påsken kan infalla en dag senare än i år, vilket den också gör år 2038 - och gjorde år 1943. Påskdagen kan infalla som tidigast den 22 mars och som senast den 25 april.
Även det jag skrev om namnet på de olika dagarna i påskveckan - stilla veckan - gav en del kommentarer från läsare.
Tisdagen har inget särskilt namn, skrev jag. Marianne Mobeck med flera hävdar att tisdagen i påskveckan är fettisdagen, och alltså dagen då man ska äta semlor. Det finns en glidning här. Några dagar som egentligen hör hemma i fastlagsveckan har kommit att även beteckna dagar i stilla veckan, men det är alltså inte riktigt korrekt. Det gäller blåmåndag, fettisdagen och askonsdagen. De två förstnämnda tillhör tredagarsperioden av frosseri och upptåg - fastlagen - som enligt gammal tradition föregår fastan.
Perioden inleds av fastlagssöndagen. Därefter följer blåmåndag som har sitt namn av att kyrkorummet då kläddes i blått eller svart. Fettisdagens namn knyter an till maten som åts då, vilket alltså förklarar semlans hemhörighet på den dagen.
Askonsdagen inleder sedan den kristna fyrtiodagarsfastan före påsk.