I juni 2006 utkom Knud Romers debutbok i Danmark. Den lät tala om sig, Romer är känd i Danmark och hans bok ansluter sig till en nu för tiden populär genre: den självbiografiska romanen - en genre som är svår att bli klok på men som många uppenbarligen finner användbar.
"Den som blinkar är rädd för döden" handlar om en liten pojkes barndom i Nykøbing Falster på 1960- och 70-talen. Den handlar om småstaden som ett inskränkt helvete för den som, liksom Knud gör, växer upp med en tysk mor och en dansk far. And-ra världskrigets fasor ligger vid den här tiden ännu alltför nära för att någon med tyskt påbrå ska kunna accepteras i den lokala gemenskapen.
Familjen blir utfryst och värst är det för Knud som dagligen lever i rädsla för handgripliga trakasserier, som förödmjukas och hånas. Hans tillvaro handlar om att överleva men också att navigera mellan två kulturer med allt vad det innebär med en mamma som stolt och hårdnackat förbehåller sig rätten till sitt ursprung. Hennes reaktion på omgivningens förakt är att uppföra sig ännu mera tyskt och det går ut över hennes son. Moderns öde är på många sätt romanens nav. Sonen älskar henne men samtidigt är det på grund av henne som han systematiskt mobbas.
Romanens struktur är inte linjär eller sammanhängande. Knud Romer arbetar med minnesbilder och hågkomster och de gestaltas så som minnen har en tendens att ge sig till känna: ostrukturerat, i bilder, i skärvor.
Det handlar inte bara om den lilla pojkens upplevelser i barndomen. Föräldrarnas uppväxt och ungdom skildras liksom generationen före dem. Originalen i släkten är många och det är ett stort persongalleri som träder fram.
Konsekvent skildras världen genom den lilla pojkens ögon. Kasten mellan realism och fantasi är tvära, tonen lika utsatt som konstaterande och mitt i allt det tragiska finns här och var, som tur är, glimtar av en förlösande humor.
Henriette Zorn