”Det viskar av fågelsång” är rubriken i titelbladet. Och visst finns det fåglar i de flesta av Ingela Aggers motiv, de som i övrigt skildrar ensamma kvinnor i olika positioner. Det är som om dessa fåglar pockar på och levandegör atmosfären kring kvinnorna, samtidigt som de också förmedlar en sorts symbolik av andlighet.
Ingela Aggers måleri är fint format med känsligt skiktade färgnyanser. Även om hon inte avbildar verkliga kvinnoansikten, så bär de med de varierande uttrycken spår av verkliga personligheter.
Det mest eftertänksamma ansiktsuttrycket finner jag i målningen ”Jag lyssnar”, det som också är fint färgnyanserat i kontrasten mellan ljus och mörker. Bland de symboliska motiven fastnar jag särskilt för ”Fågelsång i varmt ljus” där kvinnan spänt, avvaktande söker ljud i förverkligandet av det sköna landskapet.
Konstnärens känsla för linjernas dynamik kommer särskilt till uttryck i motivet ”Paus i rörelse”, det är en ömsint gestaltning. Denna hopkrupna utsatthet är också överförd på skulpturreliefen ”Utsikt”, där mansfiguren söker trygghet på ett litet klippmassiv. I skulpturen ”Så lyssnar jag på fågelsången” finns ett uppfordrande allvar i ansiktet, där det befinner sig i den jordbundna, karga miljön, som är fascinerande.