Bengt Ohlsson:Syster
Albert Bonniers förlag
Bengt Ohlsson, pjäsförfattare och krönikor på Dagens Nyheter, fick sitt stora litterära genombrott med "Gregorius" (2004) för vilken han belönades med Augustpriset. Tre år senare utkom han med "Hennes mjukaste röst". Nu är han tillbaka med romanen "Syster".
En familj består av ett föräldrapar och två döttrar. Storasyster Miriam är spårlöst försvunnen och familjen lever som i dvala. Föräldrarna kastas mellan hopp och förtvivlan. Skräcken för att ha mist dottern är förlamande.
I scenariots mitt står Marjorie. Hon är för evigt lillasyster, den som alltid klarade av saker och ting snäppet sämre än den duktiga och ansvarsfulla Miriam.
Känslan av att ständigt ha befunnit sig i kölvattnet blir med ens så tydlig för henne. Sakta spirar ett aldrig så litet men fullt existerande hat mot storasysterns förträfflighet. Avundsjukan bränner i den lilla flickkroppen och blandar sig med skam.
Marjorie är den bortglömda. Hon blir ivägskickad till faster Ilse. Kanske vill föräldrarna skona henne från smärtan som de genomlever. Eller vill de bara bli av med henne? Hänvisad till sig själv börjar Marjorie att grubbla. Skuldtyngd och väl medveten om det oerhört förbjudna i att känna lättnad över att systern är borta, startar det lilla barnet en rättegång av rannsakan mot sig och sin familj.
Faster Ilses historier om pappans barndom vävs samman med Marjories fantasier och erfarenheter. I skuggan av det alltmer intensiva sökandet efter Miriam, färdas Marjorie ensam på den mödosamma vägen mot insikt och sorg. Hon vrider och vänder på bilden av sin familj och ser den slutligen krackelera något.
Stilistiskt och formsäkert lotsar Bengt Ohlsson sin läsare genom ett barns tankar om relationer och sorg. Hans känsla för den dramatiska kurvan är central. Dessa dagar av rastlös väntan ges under Ohlssons händer en detektivromans andlösa spänningsförlopp.
Att beskriva detta ingenting med sådan puls är mycket rutinerat. Få författare äger hans förmåga att borra så djupt i ett barns inre och sedan berätta om det med sådan lågmäld ömhet och värme. Inlevelsefullt och med psykologisk skärpa om ett barns existentiella funderingar.