Jonathan Freud: Romer
Leopard
I begynnelsen var inte ordet utan berättelsen, åtminstone för de människor som för tusen år sedan av outgrundliga skäl utvandrade från norra Indien mot Europa.
Med urstark identitet, utan skriftspråk, alltid på väg, bemöttes de ofta med misstänksamhet, ofta hat. Under flera sekler förslavades de i Östeuropa. Nazityskland försökte förinta dem, lyckades sånär. Fortfarande i dag utsätts de för den grövsta formen av övergrepp och rasism. Men de överlevde och överlever.
I dag finns dessa gåtfulla, osannolikt motståndskraftiga nomader i princip överallt på hela jordklotet.
Vilka?
Romerna givetvis, eller zigenare som de också kallas, traditionellt föraktfullt, varför en gajo (icke-rom) bör använda den senare beteckningen varsamt.
Romernas berättelser är inte bara ett pikant inslag i deras tillvaro. Berättelsen är romernas identitet.
Logiskt, snyggt och respektfullt har därför Jonathan Freuds bok "Romer" formen av en lång berättelse. Läsaren följer honom från morgon till kväll, en dag när han ska tala inför en filadelfiaförsamling i Stockholm. Filadelfia är en av få kristna samfund som tagit emot romer med öppna armar - utan att kräva att de ger upp sin romska identitet.
Jonathan Freud har en unik kunskap och en alldeles unik historia att berätta. Romernas givetvis, men också sin egen. Sexton år gammal reser han runt i Sverige tillsammans med en romsk familj. Då ska man veta att Jonathan Freud är blond och ursvensk (senare konverterade dock Freud till judendom och lever numera i Israel) och att detta tilldrog sig långt före vårt så kallat upplysta tidevarv. I mångas, framför all i hans fars ögon, var det en vedervärdig skandal.
Så varför?
Relationen till fadern var katastrofal, men Jonathan tycks alltid ha känt sig som en nomad. Hemma med de som lever utan hem. Som lever berättelsen.
"Romer" är en märkvärdig bok. Delvis för att Freud med sina omfattande kunskaper tecknar en insiktsfull bild av gårdagens och dagens romer.
Mycket är fortfarande höljt i dunkel. Bristen på faktamaterial är stort, delvis för att romerna själva aldrig nedtecknat sin historia. Många slutsatser dras därför med hjälp av jämförande språkstudier (liksom svenska är romani ett indoeuropeiskt språk) och kännedom om romernas kultur och sociala liv (som länge hemlighållits för icke-romer).
Mest fascinerande är ändå Jonathan Freuds egen berättelse, det vill säga de berättelser han själv har levt och upplevt, och de han fått av andra romer. Den romska kvinnan Terinas säregna livshistoria borde ingå i svensk skolundervisning.
"Romer" är en omtumlande kärleksförklaring, till människan, till livet självt.
Trots författarens förvånansvärda uppriktighet framstår han ändå till slut som lite av ett mysterium. Bra trollkarlar avslöjar inte sina knep.
Eller kanske riktas snarast trollspöet mot läsaren. För genom hela boken löper liksom uppfordrande undertext: se romen i dig själv. En uppmaning. Lev din egen berättelse!
Örjan Abrahamsson